Tio år har gått sedan katastrofen vid kärnkraftverket i Fukushima. Sedan dess har staden sakta börja få livet åter.
Men nu har en ny oro väckts bland både grannländer, miljögrupper och den lokala fiskenäringen när Japans regering har beslutat att gå vidare med planerna på att släppa ut 1,25 miljoner ton vatten från kärnkraftverket i havet.
– Det här är vatten som bland annat kommer från kylningen av det bränsle och det material som finns kvar efter olyckan. Det är också vatten, bland annat regnvatten, som har läckt in i anläggning, säger Anki Hägg, strålskyddsexpert på Strålsäkerhetsmyndigheten.
”Mycket vatten med små mängder”
Totalt handlar det om cirka 500 fullstora simbassänger med vatten som i dagsläget lagras vid anläggningen. Vattnet är enligt officiella uppgifter renat men innehåller halter av det radioaktiva ämnet tritium, som finns naturligt i grundvatten och är svårt att filtrera bort i små mängder.
Tritium har en halveringstid på tolv år och kan hamna i människor genom exempelvis fisk som har fått i sig ämnet. Men mängderna som kan kopplas till vattnet i Fukushima, om det släpps ut i havet som planerat, uppges vara mycket små och ligga långt under de gränsvärden, en tusendel, som gäller i både Japan och Sverige.
– Fördelen med tritium är att det är ett ganska snällt ämne om man ser till den effekt det har på människa och miljö. Den har en svag energi och kan inte tränga igenom huden vilket gör att det är ett ganska ofarligt ämne. Nackdelen är att det finns väldigt mycket vatten med små mängder tritium, det är det som är problemet, säger Anki Hägg.
– Vi ser det som ofarligt ur strålskyddssynpunkt.
”Borde verkligen tänka om”
Både Sydkorea och Kina har under tisdagen kritiserat beslutet, där den senare har kallat det hela för ”extremt oansvarigt”.
Men FN:s atomenergiorgan IAEA har gett grönt ljus.
– De borde verkligen tänka om. Det här kommer att skapa mycket oro i Japan och i regionen, säger Tilman Ruff, lektor i infektionssjukdomar vid The University of Melbourne och en av grundarna av antikärnvapenorganisationen Icans australiska gren, till TT.
Inflödet av vatten i reaktorbyggnaden är mellan 50000-60000 kubikmeter per år och sommaren 2022 beräknas maxkapaciteten för lagring av vattnet var nådd.
Alternativ för hur vattnet ska avyttras har utretts – bland annat genom avdunstning eller att injicera det i berggrunden.
– Den bedömning man har gjort och fått internationell konsensus kring är att släppa ut det i havet. Man har då möjlighet att ha en övervakning och göra det på ett kontrollerat sätt, säger Anki Hägg.