Teatern i krigsdrabbade hamnstaden Mariupol jämnades med marken den 16 mars. Bombningen, som har förnekats av Ryssland, fördömdes snabbt av Ukraina men några dagar senare var det svårt att få uppgifter om räddningsarbetet och hur många civila som hade sökt skydd i teaterns skyddsrum.

– Det pågår ett propagandakrig, vilket är en viktig del av själva kriget. Bombningen av teatern skapade en extremt kraftfull bild av ryskt våld som togs upp av medier i hela världen. Hittills har det inte funnits några tillförlitliga rapporter om några dödsfall, men budskapet till världen är att hundratals oskyldiga människor har dödats. Den ukrainska sidan har inget intresse av att ändra den bilden, säger David Crouch, universitetslektor i journalistik vid Göteborgs universitet och tidigare utrikesreporter i Ryssland och Ukraina.

Invånarna rädda för repressalier

Samtidigt gör striderna i staden det extremt farligt för allmänheten och journalister att ta sig till teatern och ta reda på mer om läget. Informationen från staden som förmedlas i appen Telegram kommer i huvudsak från stadens medborgare, och den informationen fokuserar framförallt på information om var faran är som mest akut för tillfället, konstaterar David Crouch.

– Militären är mycket försiktig med vad som kommuniceras till omvärlden och det gör att medborgarna är rädda för att hamna i trubbel om de delar med sig av för mycket information, säger han.

Båda sidor har intressen

Överstelöjtnant Joakim Paasikivi konstaterar att det krävs mer information för att ta reda på vad som faktiskt har hänt – något som är svårt i ett Mariupol som de flesta journalister redan har lämnat och där civila på grund av striderna inte kan ta reda på mer.

– Med de förutsättningarna blir det helt enkelt svårt att veta vad som egentligen händer. Sedan finns det såklart anledning för båda sidor att presentera det som händer på ett sätt som väcker mest sympatier, säger Joakim Paasikivi.

”Kommer ta lång tid”

Lisa Hultman, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, menar att det pågående kriget och den extremt farliga situationen i delar av Ukraina gör att man bara har de stridande parternas uppgifter att gå på.

– Det kommer att ta lång tid för att lägga som ett stort pussel av uppgifter från civilbefolkningen, människor kvar på plats och sjukhusdokument för att få en bild av vilka som egentligen har mist livet i konflikten, säger hon.