Kanske går det nu lättare för premiärminister Enrico Letta (vänster) att regera. I praktiken har Berlusconi just nu förklarat sig besegrad. Men vi kan fortfarande inte veta om Berlusconi har några ess i rockärmen.

En verklig kupp

Det var en verklig kupp: Plötsligt stod Silvio Berlusconi där i senaten och förklarade att hans parti hade förtroende för den sittande regeringen, fast han just tvingat sina ministrar avgå ur den.

Förvåningen blev stor – men det går kanske att hitta en förklaring. Om han hade röstat nej skulle sanningen ha avslöjats: Att hans parti redan hade spruckit på frågan om man skulle ge vänster-höger-koalitionen under vänstermannen Enrico Letta sitt förtroende.

Berlusconis parti satt själv med i regeringen till i lördags då Berlusconi beordrade sina fem ministrar att avgå. Det utlöste en våg av motvilja i hans eget parti. Ministrarna lydde, men några förklarade att de inte hade velat avgå.

Protestgrupp

Och i hans parlamentsgrupp bildades under tisdagen och onsdagen en protestgrupp som tänkte rösta för regeringen Letta trots Berlusconis inställning att man skulle rösta nej. Detta är unikt: Det har aldrig funnits någon debatt i Berlusconis parti. Det har fungerat ungefär som hans eget företag där det är chefen som ensam bestämmer kursen.

Berlusconis parti gick in i regeringen i våras. Det var ett unikt samarbete över blockgränserna för att lösa Italiens ekonomiska kris. Men resultatet blev en lång rad av konflikter inom regeringen.

Men den nu 77-årige Berlusconi fick ett annat förhållande till regeringen sedan högsta domstolen förklarade honom skyldig till skattefiffel och dömde honom till fyra års fängelse (som på grund av hans ålder minskas till ett års husarrest). Det ledde till en regeringskris.

Avgrund

Under förevändning att han inte accepterade en momshöjning bröt han samarbetet med regeringschefen Enrico Letta, som bestämde sig för att begära en förtroendeomröstning i parlamentet.

Hans närmaste medarbetare och partisekreterare Angelino Alfano förklarade att han skulle rösta för regeringen trots Berlusconis inställning. Det var nu en avgrund öppnade sig för Berlusconi – för första gången mötte han opposition mot sin politik.

Alla hade räknat med en omröstning där sprickan i Berlusconis parti skulle blottas – men nu räddade sig Berlusconi genom att låta alla i partiet rösta ja.

Allvarligaste motgången

Men detta är den allvarligaste politiska motgången för honom. Den italienska dagstidningen Corriere della Sera skrev före omröstningen om honom:

– Berlusconi har nio liv och vi kan inte utesluta ett tionde.

Alltså: Berlusconi har trots alla svårigheter under tjugo år i politiken ändå – som en katt – alltid kommit ned på fötterna. Men då har han haft stöd av sitt parti – eller åtminstone lyckats tvinga det till lydnad.

Nu har han det inte längre. Utbrytarna – som ville rösta för regeringen Letta redan innan Berlusconi gjorde helt om – tänker bilda en ny partigrupp i senaten, ”I popolari”, ”De folkliga”.

Större stabilitet

Den kommer vad vi kan förstå att samarbeta med resten av Enrico Lettas regering, även om den ser sig som en mitten-höger-grupp. Det betyder att regeringen – troligen – kan få en större stabilitet. En regeringskris eller till och med nyval hade troligen betytt en stor europeisk kris inom eurozonen.

Det ser alltså ut som om en nya era inleds i Italien. De politiska problemen med en vallag som gör det omöjligt att skapa en majoritet finns kvar. De ekonomiska problemen finns kvar.

Men detta kan vara ändå vara inledningen till ett Italien utan Berlusconi och hans lynniga politik som bidragit till att Italien dragits ner i ett ekonomiskt träsk med till exempel en ungdomsarbetslöshet på 40 procent och en stagnerande ekonomi.

Nytt parti?

Om nu Berlusconi-utbrytarna gör allvar av sina planer att bilda en egen partigrupp kan detta vara början till ett nytt parti i Italien, utan Berlusconi. Det kan göra möjligheterna större för ett regeringssamarbete över blockgränserna, vilket anses behövas nu för att lösa krisen.

I senaten saknar premiärminister Enrico Letta egen majoritet. Därför var omröstningen viktig. Däremot har en han stark majoritet i parlamentets andra kammare, deputeradekammaren. Där röstas senare men där anses röstningen bara vara en formalitet för premiärministern.