Det är ingen tvekan om att det faktiskt är en epok som går i graven idag. Hugo Chávez har som få andra politiker i världen entusiasmerat, polariserat och provocerat människor runt om i världen. Nu ska han balsameras och för evigt bevaras för eftervärlden – på samma sätt som Lenin, Stalin, Ho Chi Minh och Kim Il Sung.

Hans anhängare skanderar i dag att Chávez inte är död och att hans ideologi ska leva för evigt. Hans motståndare ligger lågt. Men de hoppas att Henrique Capriles, den man som i höstas förlorade mot Chávez i presidentvalet, ska ha en chans att vinna när han om en månad eller så troligen ställs mot Chávez vicepresident Nicolás Maduro i det val som enligt konstitutionen nu måste hållas.

Maduro – som står för en fortsättning av ”chavismen” – ligger klart bäst till. Han lär om inte annat kunna rida på en sympativåg som Chávez död skapar, och oppositionen kan inte demonisera Maduro på samma sätt som den gjorde med Chávez.

Problemen hopar sig

Men den som nu ska ta över har ingen lätt uppgift framför sig. Landet är delat i princip mitt itu mellan hängivna anhängare och bittra motståndare till allt det Chávez stod för.

De fattiga och förbisedda, som med Chávez för första gången kunde känna sig uppmärksammade och respekterade, vill för allt i världen inte se den radikala högervridning av politiken som oppositionen står för.

Landets traditionella elit å andra sidan vill verkligen göra allt för att återfå sin maktposition. Till det kommer att landets ekonomi dras med stora problem.

Chávez har använt oljepengarna för att göra livet lättare för miljoner fattiga. Men samtidigt har problemen hopat sig. Försöken att från statligt håll kontrollera näringsliv och företag har skapat mycket grus i det ekonomiska maskineriet, hög inflation och en valuta som officiellt är tre, fyra gånger mer värd än svartväxlingskursen.

Verkar omöjligt att ena landet

Så troligen kommer Venezuela att liksom famla sig fram den närmaste tiden. Att ena landet verkar i det närmaste omöjligt. Att få ordning på ekonomin likaså. Rädslan för kuppförsök eller andra våldsamheter är nog ganska utbredd och militärledningen har de senaste dagarna närmast överdrivit poängterat hur allt är under kontroll.

Efter 14 år under Chávez har Venezuela lång väg att gå om man vill bli ett mer ”normalt” land igen. Men frågan är om man vill det...