– Det är ett rätt stort steg för att ge den här företeelsen en stämpel som sjukdom. Jag tror det är ett viktigt ställningstagande, att bestämma sig för att det här är någonting som behöver behandlas och som det behöver forskas om ännu mer, säger Anders Håkansson.
Kommer i juni
Beroendet av data-, tv- eller olika onlinespel kommer att listas i den elfte upplagan av WHO:s klassificeringssystem för olika diagnoser (ICD), som kommer i juni, meddelar WHO:s talesman Tarik Jasarevic.
Hur stort problemet är går ännu inte att säga, enligt WHO-talesmannen.
Problembilden finns
ICD är det diagnossystem som används i de flesta länder, så även i Sverige. Det innebär att dataspelsberoende kommer erkännas som sjukdom även här, enligt Anders Håkansson.
– I flera år har många som jobbar med beroende och psykisk ohälsa, och inte minst med ungas psykiska ohälsa, stött på ett dataspelande hos en del patienter som har varit destruktivt eller problematiskt för dem. Och där tror jag det har stor betydelse att man kan våga kalla det för någonting, att beskriva det som ett tillstånd och där med ge behandling för det, säger Håkansson.
Få offentliga vårdgivare behandlar idag
Idag finns ingen diagnos och få offentliga vårdgivare i Sverige har en strukturerad behandling för personer som spelar för mycket dataspel, enligt Anders Håkansson. Men problembilden finns och märks av.
– Samtidigt är det viktigt att också säga att väldigt mycket dataspelande hos många ungdomar är inte ett stort problem eller något man ska kalla för en diagnos, säger Anders Håkansson.
Existerande metoder kan fungera
Han påpekar även att det inte säkert att det behöves speciell vård för just dataspelsberoende.
– Metoder som fungerar på andra beteenden, och som vi jobbar med idag inom psykiatrin och i beroendesjukvården, skulle också kunna fungera när problembeteendet är dataspel, säger Anders Håkansson.
Dataspelsberoende – enligt WHO
Sjukdomen beskrivs i arbetsdokumenten från WHO som ”ett mönster av spelbeteende, som kan vara digitalt spel eller videospel, karaktäriserat av försämrad kontroll över spelandet, ökad prioritering av spelet framför andra aktiviteter i sådan utsträckning att spelandet går före andra intressen”.
Andra symtom som nämns är att spelandet fortsätter trots förekomsten av negativa konsekvenser.
Enligt WHO kommer riktlinjerna att stadga att en individ bör lida av en onormal fixering av spelande i minst ett år innan diagnosen kan ställas.
Källa TT