Länderna uppmanas att påskynda utvecklingen och användningen av teknik som minskar utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Till skillnad från i tidigare avtal nämns nu direkt behovet av att minska användningen av fossila bränslen.

Formuleringarna mjukades dock upp under resans gång: I ett av de första utkasten stod att både kolkraften och subventionerna av fossila bränslen ska fasas ut. Därefter undantogs kolkraft som har teknik för koldioxidinfångning, och avvecklingskravet för subventionerna begränsades till sådana som är ”ineffektiva”. Och i slutversion står alltså ”fasas ned” i stället för ”fasas ut” i fråga om kolkraften.

Biståndet till klimatanpassning i de fattiga länderna ska fördubblas till 2025 jämfört med 2019. Tidigare löften om 100 miljarder dollar i klimatbistånd per år ska uppfyllas.

En dialog ska påbörjas om hur länder som drabbats av klimatförändringarna ska kompenseras. Utvecklingsländerna i nätverket G77 krävde mer konkreta löften, men utan att få gehör för detta. Resultatet av dialogen ska stå klart sommaren 2024.

Planerna på en global handel med utsläppsrätter tog ett steg framåt i och med att vissa oklarheter från Parisavtalet rätades ut. Det handlar bland annat om att undvika dubbelräkning, det vill säga att två länder – det som betalar och det som minskar utsläppen – ska kunna tillgodoräkna sig samma utsläppsminskning.

Till klimatmötet i Egypten i slutet av nästa år ska länderna återkomma med uppdaterade mål för utsläppsminskningarna till 2030.

Vid sidan av klimatavtalet nåddes också ett antal separata överenskommelser:

105 länder lovade att minska sina utsläpp av metan med 30 procent till 2030 jämfört med 2020.

110 länder lovade att stoppa avskogningen till 2030, bland dem Brasilien, Ryssland, Indonesien och Kongo-Kinshasa.