Alexander Litvinenko arbetade under många år med att för den ryska säkerhetstjänstens räkning utreda organiserad brottslighet. I slutet av 90-talet fick han sparken efter att offentligt ha anklagat sina chefer för korruption och flydde tillsammans med sin fru och son till Storbritannien, där han sökte asyl.

Mötte KGB-män på hotell

Efter att ha lämnat hemlandet skapade Alexander Litvinenko sig ett nytt liv i den brittiska huvudstaden.

Den 16 oktober 2006 träffade han de två före detta KGB-kollegorna Andrej Lugovoj och Dimitri Kovtun samt britten Tim Reilly på ett lyxhotell i London. Lugovoj hade erbjudit sig att agera som affärspartner till Litvinenko i ett försök att hjälpa företag från väst att investera i Ryssland. Under diskussionerna drack man te – enligt Reilly på specifik uppmaning av Lugovoj, som skämtsamt påpekat att man i England drack te hela dagarna.

Direkt efter mötet insjuknade Litvinenko akut i något som först misstänktes vara matförgiftning och fördes akut till sjukhus. Tre veckor senare avled han i något som enligt tester visade sig vara sviterna av polonium – ett extremt ovanligt och svårupptäckt radioaktivt ämne.

”Teet hade en märklig smak”

Och enligt Alexander Litvinenkos fru Marina, gäst i SVT:s ”Skavlan”, misstänkte maken redan på ett tidigt stadium att han blivit förgiftad.

 – Framåt midnatt blev han riktigt dålig och sa till mig: ”Marina, jag tror inte det är matförgiftning – det känns mer som något kemiskt.” Jag förstod inte vad han menade, och även efter att han berättat vilka han träffat misstänkte vi först ingenting. Därefter nämnde han att teet hade haft en märklig bismak. Men vi försökte att bortse från misstankarna.

Enligt Marina Litvinenko misstänkte ingen bland sjukhuspersonalen att maken blivit förgiftad, och det var först under Alexander Litvinenkos sista dagar i livet som han talade med brittisk polis.

– Han hjälpte polisen så att man kunde undersöka alla de platser han besökt och de personer han träffat. Och efter att man därefter upptäckte poloniet förändrades allt. Det är ju ett extremt radioaktivt material som inte går att köpa på den svarta marknaden. Det går inte att få tag på någonstans – det är en statskontrollerad produkt. Det skulle kunna ha varit det perfekta mordet.

Mordet ”troligen godkänt av Putin”

Efter Alexander Litvinenkos död pågick under mer än nio års tid en jakt på de skyldiga. Spåren ledde till Lugovoj och Kovtun, vilka båda efterlämnat en mängd spår av polonium över hela London, men från ryskt håll vägrade man konstant att lämna ut de KGB-anställda till Storbritannien.

Marina Livtinenko har hela tiden pekat ut Ryssland som skyldig till sin mans död. Och i januari i år fick hon medhåll av en brittisk offentlig utredning där domaren Robert Owen slog fast att mordet ”troligen godkänts“ av den ryske presidenten Vladimir Putin.

Och resultatet av den brittiska utredningen är knappast oväntat, säger Marina Litvinenko i ”Skavlan”.

– Jag kan inte säga att jag är förvånad, men vi kände oss tacksamma. Det var väldigt svårt att komma fram till det här beslutet. Från början visste vi ju hur viktigt förhållandet mellan Storbritannien och Ryssland är och 2007 vågade vi tro att det skulle bli en ordentlig utredning och att någon skulle pekas ut. Men nu har man genomfört en fullskalig utredning och Putins namn nämndes.

”Man ska aldrig säga aldrig”

Den brittiska utredningen av makens död har betytt mycket och Marina Livtinenko har ännu inte gett upp hoppet om att de skyldiga en dag ska få sitt straff.

– Man ska aldrig säga aldrig. Det som skett handlar inte om en regelrätt rättegång i en domstol, men vi offentliggjorde alla bevis. Och när jag satt i rätten och lyssnade på allt det som sades, tänkte jag att det är fantastiskt vad det här landet har uträttat för oss.

Vågar inte återvända

Efter att den brittiska rapporten offentliggjordes i januari har de utpekade KGB-männen Andrej Lugovoj och Dimitri Kovtun nekat till anklagelserna och från ryskt håll avfärdas slutsatserna i utredningen som ”partiska och icke-transparenta”.

Men enligt Marina Litvinenko är makens död inte är det enda fallet där ryska myndigheter tagit livet av obekväma personer, vilket också är skälet till att hon valt att stanna i Storbritannien med sin nu tolvårige son istället för att återvända till hemlandet.

– Det som har hänt i Ryssland de under de senaste åren visar att människor riskerar att mördas – människor på höga poster i samhället. Så tyvärr kan jag inte säga: ”I morgon åker jag till Ryssland”.