François Graner är forskningsledare vid CNRS, Frankrikes nationella centrum för vetenskaplig forskning, och för den franska tidningen Le Monde berättar han om de senaste dokumenten.
– De bekräftar bilden från tidigare material jag fått tillgång till, säger François Graner till Le Monde.
– Att franska beslutsfattare med president Mitterrand i spetsen samt en liten grupp militärer i hans närhet fört en politik som inneburit ett stöd till hutu-extremister före, under och efter folkmordet i Rwanda.
Rwanda – Frankrikes intressesfär
I samband med folkmordet i Rwanda dödades 800 000 människor, de flesta civila tillhörande folkgruppen Tutsis. Våldtäkter av kvinnor var systematiska.
Massakrerna på tutsibefolkningen ägde rum mellan april och juni 1994. Cirka två miljoner människor flydde till grannländerna. Bakom folkmordet stod den hutu-nationalistiska regeringen och hutu-extremistiska miliser som också tros ha legat bakom mordet på hutu-nationalisternas president Juvénal Habyarimana som användes som ursäkt för att inleda attackerna mot tutsibefolkningen.
För Frankrike ansågs Rwanda tillhöra deras intressesfär i Afrika och 1990 hade landet sänt trupper för att stödja Habyarimana mot tutsirebeller med bas i det engelskstödda grannlandet Uganda.
– Det franska stödet har hela tiden skett med fullt medvetande om vad som pågick i Rwanda och spelat roll för de brott som sedan begicks, säger François Graner.
Minister ifrågasatte – fick mothugg
Redan 1992 fick Frankrike kännedom om etniskt präglade attacker. Militären på platsen skickade hem rapporter:
”Etniska massakrer har utförts av miliser närstående den sittande regimen (…) och våra truppers närvaro intill området där dessa massakrer ägt rum kan väcka frågor”, skriver generalen Christian Quesnot i en not till den franske presidenten, socialisten Francois Mitterrand.
Trots ett fredsavtal 1993 som förbjöd vapenhandel med de krigförande parterna, fortsatte Frankrike att sälja vapen till hutu-regimen. När den franske försvarsministern ifrågasatte den franska närvaron i Rwanda fick han mothugg av den franske premiärministern och av presidenten som menade att ett tillbakadragande skulle innebära ”en prestigeförlust” för Frankrike i området.
Forskningsledaren François Graner skräder inte orden:
– De franska makthavarna har haft total insyn i vad som skedde i Rwanda och de visste om förberedelserna för ett folkmord. De måste ses som medskyldiga till ett folkmord.
Folkmordet i Rwanda
Folkmordet i Rwanda chockerade världen genom sin omfattning och sin brutalitet när det ägde rum 1994. Civila tutsier dödades i sina byar, inte sällan av grannar från den andra folkgruppen hutu.
FN som hade fredsbevarande styrkor på plats har kritiserats för sin oförmåga att stoppa blodsutgjutelsen. Inga andra länder ingrep för att hindra attackerna som pågick i tre månader. En internationell tribunal för att hantera folkmordsanklagelser i Rwanda (ICTR) inrättades av FN några månader efter att attackerna ägt rum.
60 personer har dömts av tribunalen för sin inblandning i folkmordet.
Tribunalen avslutade sitt arbete 2015, men så sent som 2019 slog Sveriges Högsta domstol fast en dom mot en folkmordsdömd svensk medborgare med rwandisk bakgrund. Mannen som enligt hovrätten haft en ledande roll på lokal nivå och medverkat till hundratals mord, mordförsök, människorov och plundring dömdes till livstids fängelse.