Först dog hennes morfar, tryggheten och familjens försörjare, sedan tre av hennes systrar. Och till sist, på en ebolaklinik i John F Kennedy-sjukhuset här i Monrovia, dog också hennes mamma på madrassen bredvid henne. Katus blodprov visade att också hon var smittad:
– Jag hade ju skött dem när de var sjuka och torkat deras svett, blod och avföring, säger hon.
– Utan skyddskläder?, frågar jag.
Hon nickar. Katu ser lite vilsen där hon står vid en mur tillsammans med några andra överlevare. Efter tre dagar så besegrade hon viruset och blev därmed ännu en siffra i statistiken över överlevare, i Liberias fall lite över 41 procent räknat på FN:s världshälsoorganisation WHO:s siffror.
Mer än halva familjen borta
– Min morfar var mitt hopp här i livet. Det var han som betalade för min skolgång. Kvar fanns mamma; hon skulle betala för en plats på universitetet. Men så dog hon också.
Kvar av storfamiljen, inflyttad från Lofa i norra Liberia, finns nu bara hennes storasyster och systerdotter. Hon och de andra överlevarna har lite motvilligt gått med på att berätta sin historia för oss. För de vill gärna göra en insats, donera sitt ebolaimmuna blod till dem som smittats.
– Vi vet inte vart vi ska vända oss, säger hon.
Överlevare har immunt blod
För enligt WHO:s senaste rapport har 4.665 personer smittats i Liberia och 2.705 dött. Det innebär att det finns nästan 2.000 överlevare, alla med ebola-immunt blod.
Men för att det ska fungera krävs en säker plats att ge blod på, en klinik som kan lagra blodet, isolera de röda blodkropparna och tillverka det serum som verkar han fungerat i exempelvis USA, där en ebolasmittad läkare som tillfrisknat donerade sitt blod till två andra ebolapatienter som också överlevde.
”Mina vänner undvek mig”
Tillsammans med Kutamanu Meinu, som smittades i sitt arbete som sjuksköterska på the Peacehome clinic här i Monrovia, vill de nu berätta om deras önskan att hjälpa andra. Just nu arbetar de med att sköta barn vars föräldrar antingen dött av eller vårdas för ebola. Många av barnen är sannolikt smittade, men eftersom Katu och Kutamanu är immuna kan de ta hand om barnen utan att riskera något. Men att ställa upp och berätta för media är inte lätt.
– När jag kom hem ville ingen veta av mig. Mina vänner undvek mig. Och jag går och handlar i andra kvarter där ingen visste vem jag var, berättar Katu.
Epidemin här i Liberia har hejdats i vissa delar av landet, men fortsätter att växa i andra. Här i huvudstaden Monrovia rapporterades 444 nya fall mellan den 12 och 19 oktober, den största ökningen på fyra veckor. Så Katus och Kutamanus blod kan vara skillnaden mellan liv och död för många här i Liberia, precis som det blev för en sjuksköterska och en fotograf i USA.