Reporter Claes JB Löfgren och fotograf Marco Nilson på plats i Liberias huvudstad Monrovia. Skylten med myndigheternas budskap ”Bli inte nästa offer”. Foto: SVT

Ebolaskräcken mer utbredd än ebolan

Uppdaterad
Publicerad

En ung ekonom på hälsovårdsdepartementet i Monrovia. En chef för FN:s polisoperation här i Liberia. En talesman för Röda Korset s begravningsteam i huvudstaden. Och vi själva. Alla har vi mött samma reaktion därhemma: en oresonlig och i kända fakta ogrundad skräck för att vi ska smitta ner nära och kära, vänner och arbetskamrater, när vi kommer hem.

Han står tillsammans med poliser från ett tiotal länder vid frukostbuffén på Mamba Point Hotel. Jag ser det svenska riksvapnet och ordet polis tryckt på hans axel. Jag går fram och presenterar mig.

– Christian Wessman, säger han, chef för FPU.

SVT i ebolans Liberia

– FPU?, svarar jag och tänker på folkpartiets ungdomsförbund.

– Foreign Police Unit, svarar Christian och ler, som anade min tanke.

Han ingår i FN-operationen UNMIL som fanns här långt innan ebolaepidemin bröt ut.

– Vi poliser här nere har alla drabbats av samma sak. Oroliga frågor hemifrån, säger han och ler snett.

Någon bekant har skrivit och sagt att han inte är intresserad av att träffa honom när han kommer hem.

Kramar inte familjen

På flyget ner träffade vi en ung svenska, Jennifer Ljungqvist. Hon arbetar som ekonom på hälsovårdsdepartementet. Vid bagagebandet på Robertsons International Airport, för övrigt inte mera internationell än Kalmar flygplats, berättar hon att hon varit hemma på semester en månad.

– Vi bestämde, jag och familjen, att inte kramas. Jag fattar att de är rädda även om det inte finns någon anledning, säger hon.

Och så Victor Lacken, en irländare som arbetar som presstalesman för Röda Korsets begravningsteam här i Monrovia.

– Jag ska hem i december. Jag trodde jag skulle komma hem som en hjälte. Men min före detta fru förbjuder mig att träffa mina två barn. Bara för att jag har varit härnere, säger han och ler syrligt.

Jag och Marco ser att få saker bekymrar honom mer än fruns ensidiga förbud att träffa barnen under julhelgen.

Möte på SVT inför resan

Själva är vi här för att göra ett reportage för Korrespondenterna. När en del av våra kollegor fick höra att vi skulle redigera på SVT, sammankallades ett möte med oroliga medarbetare.

Samma sak händer i USA. I en artikel i New York Times skriver artikelförfattaren Jennifer Steinhauer:

”Under den månad en ebolasmittad liberiansk man reste till Dallas, där han senare dog, har hela landet marinerats i en grumlig soppa av förståelig oro, galen desinformation, politisk opportunism och allmän hysteri.”

Ett enormt kryssningsfartyg utrymdes och desinfekterades. Orsak: en helt frisk sjuksköterska från sjukhuset i Dallas där den liberianske mannen dog hade rest en vecka med fartyget.

I de stundande kongressvalen har både demokratiska och republikanska kandidater krävt ett stopp för flygningar från de tre drabbade västafrikanska länderna.

Vet hur smittan sprids

På ett flertal webbsidor finns tydlig och klar information om hur ebolan sprids. Många tar säkert till sig fakta och känner sig trygga med vad exempelvis den amerikanska smittskyddsmyndigheten skriver: risken för ett utbrott av ebola i USA är mycket liten. Samma sak gäller också för Europa och Sverige.

Smittan sprids genom nära kroppskontakter. För att smitta måste en smittad person ha börjat visa symptom: hög feber, muskel- och ledvärk och allmän svaghet. Innan symptomen bryter kan ingen smittas.

Just nu finns tusentals internationella hjälparbetare i de tre västafrikanska länderna som gör vad de kan för stoppa epidemin. De som arbetar här vet hur smittan sprids. Frågan är när folk därhemma ska lära sig det.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

SVT i ebolans Liberia

Mer i ämnet