Det är Biodlarnas Riksförbund som tagit fram siffrorna över hur många bisamhällen som dött ut i Sverige. Ungefär en fjärdedel av landets bisamhällen dog ut i vintras.
För de 1737 odlare som deltog i undersökningen hade sammanlagt 26 080 bisamhällen helt dött under vintern. Det motsvarar vart fjärde bisamhälle hos odlarna i genomsnitt. Men för vissa enskilda odlare blev förlusterna betydligt större än så.
– När jag öppnade kuporna i våras så fanns inga bin som ville komma ut. Det var dött i princip överallt. Jag hade några som överlevde, men när jag räknade så visade det sig att 85 procent av bina hade gått åt under vintern, säger Hans Samland, biodlare och ordförande för Huddinge Biodlareförening.
Vad kände du då när nästan alla bin var döda?
– Jag ger upp, det var första tanken. Men sedan så kände jag tvärtom att jag ville bygga upp det hela igen, det är de här underbara bina som ger en kraften och lusten. Deras livslust smittar av sig, säger Hans och gör en gest med handen mot bikuporna där det sprudlar av liv.
Hans Samland själv förlorade över hundra tusen kronor på massdöden bland hans bin. ”Man får väl spara in på något och dra åt svångremmen”, säger han med ett snett leende.
Oroande trend
Att en fjärdedel av Sveriges bisamhällen dör ut på en vinter har hänt tidigare, men det är en onormalt hög siffra för vinterförluster.
Och dessutom har sex av de senaste tiotalet vintrarna i Sverige resulterat i onormalt höga dödssiffror bland bin. Det kan vara en oroande trend, säger biforskare som SVT talat med.
– Ungefär 10 procent är en normal siffra för förlorade bisamhällen på en vinter, säger biforskaren Ingemar Fries till SVT.
Den ansvarige för bihälsa på Biodlarnas Riksförbund, Preben Kristiansen, säger till SVT att de senaste årens bidöd i Sverige och världen till stor del beror på ett skadedjur som sprider sjukdomar. Men han säger också att tillgången på bin i Sverige fortfarande är god, inte minst eftersom antalet biodlare ökar.
– Den enskild viktigaste faktorn bakom de här siffrorna är varroakvalstret som angriper honungsbin, och de virusinfektioner som kommer från dessa varroaangrepp.
Modernt jordbruk pekas ut
Men många biodlare pekar också ut det moderna jordbruket som en orsak.
– När det blir samma gröda över stora områden så drabbar det binas förmåga att hitta nektar under långa perioder under sommaren, säger odlaren Hans Samland. Han pekar också ut de vanliga jordbrukskemikalierna neonikotinoider, som EU planerar att förbjuda från den 1 december, i ett försök att hejda bidöden.
– Det säger sig själv, den minst giftiga av de här neonikotinoiderna är 400 gånger farligare än DDT, då förstår man att det är inga leksaker vi har att göra med. Det är allvar.
Ingemar Fries, professor på Sveriges Lantbruksuniversitet är en av de forskare som nu utreder bidöden. Han pekar också ut varroakvalstret och de nya virussjukdomarna som en viktig faktor.
– Det är oroande siffror. Under den senaste tioårsperioden har vi haft en förhöjd bidöd lite för många år. Det är ingen tvekan om att det går att hitta orsaker. Det här kvalstret är en orsak, men det finns många andra orsaker som också spelar in.
”De hittar inte hem till kupan”
– De här neonikotinoiderna har ju blivit en av de vanligaste jordbrukskemikalierna. Det är ännu inte bevisat om de spelar in, men i forskningsförsök där man gett bina ganska höga doser i nektar så har man sett att binas nervsystem påverkas så att de förlorar orienteringsförmågan och flyger vilse. De hittar inte hem till kupan. Man kan också tänka sig att kemikalierna påverkar binas motståndskraft, men det där är inte bevisat, det måste utredas, säger Ingemar Fries.
Biodlaren Hans Samland tycker det är dags att samhället ingriper, också med ekonomiskt stöd till biodlarna, och med ett permanent förbud mot de utpekade jordbrukskemikalierna.
– Vi har hört om bidöden i USA och i övriga Europa, men nu har den kommit hit. Vi måste ta tag i det här nu.