Hans far var börsmäklare, modern tillhörde den brittiska adeln. Han fick studera på exklusiva Eton och gick sedan till universitetet i Oxford.
Omedelbart efter avslutade universitetsstudier 1988 började han arbeta för det konservativa partiets forskningsavdelning.
Gick till näringslivet
1992 arbetade han för premiärminister John Major och spelade en stor roll under dennes valkampanj som ledde till överraskande bra resultat.
Efter valet belönades han med posten som rådgivare åt finansministern.
Men 1994 gick han till näringslivet som en av cheferna vid ett företag som ägde några tv-kanaler. Han lämnade den posten 2001. Då hade Tony Blairs New Labour 1997 fått makten.
Synnerligen lojal
Han störtade sig sedan direkt in i politiken och hamnade 2001 i underhuset och gjorde även där en snabb karriär. Redan 2003 var han medlem av partiets skuggkabinett. Han ansågs vara en synnerligen lojal partiman.
2005 kandiderade han för posten som partiledare och vann med stor majoritet.
Lovprisar statliga sjukvården
Cameron har faktiskt talat om ”Big Society” (Det stora samhället) och har bland annat byggt ut den statliga sjukvården, som han har lovprisat efter familjens egna erfarenheter av den. Men motståndare misstänker honom för att vilja stycka upp och privatisera sjukvården och öka antalet friskolor.
Han har också samtidigt drivit en hård sparpolitik som han säger att han ska fortsätta om han på nytt får bilda regering. Hans åtstramningar har lett till att han beskylls för att vara hårdhjärtad mot de svagare i samhället och att hans politik gynnat de rika.
Framgång var också bakslag
Valet 2010 då Labours Gordon Brown tvingades avgå som premiärminister blev ännu en framgång men mitt i triumfen paradoxalt nog ett ovanligt bakslag för honom, som hittills tycktes ha lyckats med det mesta.
För han lyckades inte få egen majoritet i underhuset och han tvingades därför ingå en formell koalition med Liberaldemokraterna. Det ser inte ut som om han skulle vinna den majoriten i år heller – även om hans parti skulle bli störst. Det är nya tider. En del opinionsnmätningar visar att hans parti även i år skulle kunna bli störst – men fortfarande med samma negativa besked: Han får inte egen majoritet.