Ja, det var historiskt att en sittande amerikansk president mötte, skakade hand och samtalade med Nordkoreas ledare. Det var fascinerade att studera de två männen sida vid sida, den för omvärlden hittills okände Kim Jong-Un såg nervös ut och kopierade Trumps kroppsspråk.

När Trump knäppte händerna gjorde Kim exakt samma sak. Trump var faderlig och klappade Kim på axlarna och armen. Men nej, utgången av mötet var inte historisk. Nordkorea har tidigare lovat men ljugit när de sagt att de ska avveckla sina kärnvapen.

”Det är början på en process”

Innehållet i det gemensamma dokument de undertecknade är fattigt på konkreta besked, det finns heller ingen tidsplan. USA lovar att sluta med militärövningar nära Nordkoreas gräns. Nordkorea lovar att förbehållslöst göra sig av med kärnvapen. När och hur det ska kontrolleras är oklart. Det finns inga skrivningar vem som ska kontrollera och verifiera hur nedrustningen går till. USA lovar varken lättnader i sanktioner eller att dra tillbaka sina trupper. Slutintrycket är att det är upp till Nordkorea att ta första steget och bevisa att de menar allvar.

Det är en början på en process.

Donald Trump kunde belåtet skicka en kraftfull signal hem till sina väljare att han gör allt för USA:s säkerhet, en välbehövlig propagandaseger bara fem månader innan det amerikanska mellanårsvalet.

2000 hölls ett liknande historiskt toppmöte. Då lovade Kim Jong-Uns pappa, Kim Jong-il, att nedrusta. Då var tonen lika euforisk. Sydkoreas president Kim Dae-jung belönades för detta med Nobels fredspris och Sydkorea satsade åtta miljarder dollar på ekonomisk utveckling i Nordkorea. Men Nordkorea fortsatte i hemlighet att kapprusta.

Befinner sig plötsligt i det globala strålkastarljuset

Sett ur Nordkoreas perspektiv har satsningen på kärnvapen tjänat dem väl. Nordkoreas ledare, ett litet land utan ekonomisk betydelse för omvärlden och kanske världens mest slutna och brutala diktatur, befinner sig plötsligt i det globala strålkastarljuset. Kim Jong-Un sitter som en jämlike sida vid sida med världens mäktigaste politiker, Donald Trump. Varför?

För att han trakasserat USA militärt, hotat och skjutit provmissiler. Det ledde till en upptrappning med ömsesidiga förolämpningar som plötsligt vändes i dialog och försoning. På en avgörande punkt är det som sker nu annorlunda mot 2000. Den unga ledaren för Nordkorea verkar uppriktigt intresserad av att satsa på ekonomisk utveckling. Nordkoreas befolkning fick i statlig TV se bilder när deras ledare gick en kvällspromenad i det lyxigt upplysta Singapore. Sådana unika bilder blir en signal till nordkoreanerna om vilken framtid Kim Jong-Un vill satsa på.

Donald Trump ställer inga besvärande villkor om att Nordkoreas ledare måste börja respektera mänskliga rättigheter.  Han lockar istället med ”välgång och säkerhet” och smickrar den unga ledaren Kim med att vara ”mycket begåvad och tuff”, detta sagt om en person som låtit sin befolkning svälta och nyligen lät mörda två familjemedlemmar eftersom de ansågs konkurrera om makten. Kim Jong-Un vill satsa på ekonomisk utveckling och sitta kvar vid makten. Det är ingen vild gissning att affärsmannen Trump kunde bedåra Kim med löften om hur fantastiskt blomstrande Nordkorea kan bli om de väljer att lita på USA:s löften om militär säkerhet. Då kan Kim slippa sanktionerna och satsa pengar på infrastruktur och andra eftersatta behov. ”Han vill göra det rätta” som Trump sa om sin nyvunna vän, diktatorn Kim.

Handskakningar är bättre än krigsretorik

Nu inleds en lång förhandling. Klart är att Kim tackat ja till att besöka Vita Huset. Annars är lite känt om hur Nordkorea ska leverera den förbehållslösa avveckling av kärnvapen som är kravet för att USA ska leva upp till sina löften.

Det kommer med andra ord dröja månader innan toppmötet i Singapore kan bedömas. Handskakningar är bättre än krigsretorik.

Klart är att Donald Trumps okonventionella ledarstil kan visa sig fungera. Att smickra sin motpart är ett väl beprövat knep. Donald Trump utmålade en framtid där Nordkorea väljer att bejaka framtiden istället för att sitta fast i ett 70 år gammalt krig. ”Gårdagens konflikt behöver inte bli morgondagens krig” sa Trump och pekade på att alla de som dog i Koreakriget kan hedras genom att äntligen skapa fred.

FN nämns inte med ett ord i slutdokumentet

Det finns flera mäktiga aktörer som också fanns i kulisserna under toppmötet i Singapore. Kina var först ut med att lova lättnader i sanktionerna mot Nordkorea som belöning för det undertecknade avtalet. Ryssland var försiktigt positivt och sa att man gärna deltar i övervakningen av nedrustningen och hoppas på snabb normaliserad handel med Nordkorea. Ryssland ser också gärna att förhandlingarna om Koreahalvöns framtid återupptas med Nord- och Sydkorea, Kina, Ryssland och Japan.

FN nämns inte med ett ord i slutdokumentet, utan är helt marginaliserat i den här påbörjade fredsprocessen. Trump talade om Kinas president Xi Jingping som sin nära vän medan han på samma presskonferens i Singapore upprepade sin kritik av Kanadas premiärminister Justin Trudeau; att han ska veta bättre än att kritisera Trump.

Trump: Det enda som räknas är att kunna få till en total nedrustning

Juni 2018 kommer att gå till historien som en månad då USA:s sittande president tycktes trivas bättre i odemokratiska ledares sällskap som Rysslands president Vladimir Putin, Kinas president Xi Jingping och Kim Jong-Un än med den gamla världens demokratiska ledare som Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Storbritanniens premiärminister Theresa May, Kanadas premiärminister Justin Trudeau och Frankrikes president Emanuel Macron.

Inför det planerade mötet sa Donald Trump att det enda som räknas är att kunna få till en total nedrustning i Nordkorea. Så det är med hans egna ord som måttstock som omvärlden nu kommer att bedöma hans fredsinititaiv.