Trots att Frankrike är ett land med undantagstillstånd, som drabbats av flera terrorattacker, så valde fransmännen inte Marine Le Pens löften om stängda gränser och fler poliser. De valde heller inte hennes generösa ekonomiska löften om sänkt pensionsålder, 35 timmars arbetsvecka och en orörd offentlig sektor.
Det skrevs därmed politisk historia när Frankrike valde Emmanuel Macron, landets yngste president hittills. En politiker som för bara ett år sedan lämnade socialistpartiet och startade sin egen rörelse – En Marche!
Slog ut etablissemanget
Där vann han först en sensationell seger i första valomgången mot de två traditionellt statsbärande partierna i Frankrike, republikaner och socialister. Han slog ut både högerns och vänsterns kandidater. Macron säkrade valsegern med ett framgångsrecept som säkert kommer att studeras noga av politiker från andra länder, eftersom han lyckades med konstycket att övertyga väljare att han är både höger och vänster.
Han är progressiv som framhärdat i att han vill ha en livaktig kultursektor där alla fransmän ska få ett bidrag så de kan ta del av teater och musik. Men han är också en marknadsliberal som gått till val på att banta välfärdssektorn, även om han lovat att det ska ske med hjälp av naturliga avgångar. Han vill sänka bolagsskatten och hjälpa till att stimulera företagandet.
Tuffa utmaningar
Emmanuel Macron står nu inför en rad tuffa matcher – han har bland annat sagt att han ska avreglera taxinäringen som ska konkurrensutsättas, något som redan skett i andra västeuropeiska länder. Det kommer inte att ske utan de strejker och protester som kännetecknat Frankrike i decennier.
Arbetslösheten har bitit sig fast vid tio procent och var fjärde ungdom är arbetslös. Dessutom ligger budgetunderskottet på 3,4 procent vilket är högre än vad Eurozonens budgetregler bjuder. Macron måste dels försöka samarbeta med starka fackföreningar, men det är också värt påminna sig vilket starkt val den yttersta vänstern gjorde när Jean-Luc Melenchon fick nästan 20 procent. De betraktar Macron som en politiker från finanshögern och kommer utgöra en tuff opposition tillsammans med Le Pens många väljare.
Macron måste nu snabbt utse kandidater till Frankrikes drygt 700 valdistrikt för att hans nybildade rörelse ska få plats i landets politiska församlingar. Parlamentsvalen är i juni.
EU-suck av lättnad
Även EU:s ledare drog en suck av lättnad. Macron vann också valet kvällen innan Frankrikes helgdag, den åttonde maj är alla fransmän lediga för att fira slutet av andra världskriget. Och med Emmanuel Macron har Frankrike, och Europa, fått en politisk ledare som är en varm anhängare av EU och unionens fredsbärande grundidé.
Men även om Macron lovat nära samarbete med Tyskland så är det inte realistiskt att han dessutom ska kunna gjuta nytt liv i ett EU sargat efter Brexit. Snarare kan EU-anhängarna nu räkna med ” business as usual” med Macron som president. Han har lovat en gemensam finansminister, att Europa ska skydda sina medborgare men inte berättat hur. Och förslagen kommer inte vara populära med högerregeringar i Polen och Ungern.
Fler ödesval väntar
Nästa ödesval för Europa är det tyska valet i september, där pekar det mesta på en mitten-höger seger vilket ytterligare skulle stärka EU-samarbetet. Sedan britterna valde att lämna EU så har högerpopulisterna i Europa förlorat presidentvalet i Österrike, parlamentsvalet i Holland och nu i Frankrike. Även om högerpopulismens enkla recept på hur man ska möta vår tids stora utmaningar lockar många väljare, så är det uppenbart att väljare i Europa är beredda att lyssna till liberala mittenpolitiker som inte ser protektionism och invandrarkritik som svar på problemen.
Men det finns många orosmoln. Det är viktigt komma ihåg att en tredjedel av de som röstade i presidentvalet la sin röst på den högerpopulistiska Marine Le Pen. Även om hon förlorade valet så har hon förändrat det politiska samtalet i Frankrike. Det handlar nu mer om säkerhet.
Det tvingade även Emmanuel Macron att lova fler poliser och lova att prioritera kampen mot terrorismen. Hon sa också i sitt tal i kväll att Frankrike fortfarande är delat mellan ”nationalister” och ”globalister”. Opinionsmätningar visar att valet splittrade stad mot landsbygd, utbildad mot lågutbildad, till och med optimister mot pessimister.
Le Pen ger inte upp
Nu behöver Macron bygga broar för att åter skapa en vi-känsla att Frankrike, som är Europas tredje största ekonomi, ska klara balansgången mellan att banta den stora välfärdssektorn, förmå fransmännen att jobba längre än till 62 års ålder och dessutom stimulera nya jobb i det post-industriella Frankrike.
Om han inte lyckas så är det högst troligt att nästa president 2022 heter Marine Le Pen. Hon är bara 48 år och lovade i sitt tal att nu bättre organisera sitt parti och återkomma än starkare till nästa val.