Sedan ett par år har Erdoğan varit bojkottad internationellt för sin auktoritära ledarstil. När nu Tysklands förbundskansler Angela Merkel kommer på besök och ber om hjälp är det en stor triumf för inom att visa upp i den pågående valrörelsen.

Ingen makt

Han står inför sitt viktigaste val, som kan avgöra hans fortsatta framtid. Att Turkiet håller ett val nu igen – det förra var i juni – beror på att hans planer i somras inte fungerade.

Han ville få så stor majoritet i parlamentet att han kunde ändra författningen och göra sig själv mäktigare, Han är president men har ingen makt, bara representativa plikter.

Men han misslyckades i somras. I stället kom ett kurdiskt parti in i parlamentet. Det lyckades komma över den stränga tioprocentsspärren och samlade inte bara kurder utan också turkar som tröttnat på Erdoğans auktoritära politik.

I knipa

Nu gör han ett nytt försök och i det har Merkel motvilligt spelatmed. Det finns bedömare som säger att hon under normala omständigheter inte skulle ha gjort söndagens resa till Ankara.

För trots sin allt mera maktfullkomliga politik befinner sig Erdoğan och hans konservativt muslimska parti i knipa igen. Opinionsmätningarna visar inte heller den här gången på någon majoritet för hans parti AKP.

Det kan bli en upprepning av sommarens svidande nederlag. Visserligen har AKP gått upp någon procent men ligger ändå långt från 50 procent, Uppgången kan förklaras med attentatet förra helgen i Ankara då nära hundra människor dog. Det förmodas vara IS som utförde det, men det kan ge honom röster från dem som vill ha en stark man som kan stå för lag och ordning.

Ta tillbaka flyktingar

Och så är det den europeiska flyktingkrisen som EU:s representanter nu brottas med. Officiellt från EU har på många håll sagts att Turkiet och Erdoğan spelar en nyckelroll i denna katastrof. Merkels besök var också ett krissamtal på EU:s vägnar.

För Merkel handlar det om att förmå Erdoğan att hålla tillbaka flyktingar så att de inte hamnar inom EU. De ska stoppas vid den turkiska kusten innan de når fram till Egeiska havet som skiljer Turkiet från EU, det vill säga från Grekland.

Han får inför de nära tre miljoner turkiskättade som finns i Tyskland visa upp triumfen att den tyska förbundskanslern kommer till Turkiet och ber om hjälp.

Humanitär räddare

Att EU nu ägnat flera topp- och ministermöten åt att betona Turkiets viktiga roll i detta samarbete, som även innefattar att Turkiet får pengar – Turkiet kräver 3 miljarder euro, EU vill ge mindre – till de 2 till 2,5 miljoner flyktingar som finns i Turkiet.

Erdoğan får chansen att spela en roll som humanitär räddare som tagit emot dessa flyktingar.

De ska få bättre villkor för att stanna kvar genom EU:s bidrag. Och Turkiet ska samarbeta med Grekland om kustbevakningen så att man hindra flyktingar att via Balkan komma till Österrike, Tyskland – och Sverige.

Rädda hennes stora plan

För Merkel är detta nästan som en botgörarresa. Hon har varit emot Turkiets fullständiga EU-medlemskap. Förhandlingarna om detta har legat nere ett par år. Nu har hon lova något – ganska luddigt – om den fortsatta proceduren. Men det är ett tecken för att Erdoğan är betydelsefull i Europa och i Mellanöstern.

Alltsammans handlar om att rädda hennes egen stora plan – och att rädda hennes egen politiska framtid. Att man ska få paus i tillströmningen av flyktingar från Turkiet som håller på att knäcka den tyska flyktingmottagningen.

Hon är illa ute i opinionsmätningarna, protestmöten mot hennes asylpolitik hålls, ett asylkritiskt program växer sig starkare, inom partiet ökar oppositionen mot henne.

Hon behövde Erdoğans hjälp och måste förödmjuka sig att träffa honom. EU har dragit ner på kontakterna med honom sedan sommaren 2013 då Erdoğan visade sin hårda odemokratiska sida och brutalt slog ned demonstrationer.

Erkänner kurdpolitiken

Merkel har förmodligen hört att Erdoğan och hans premiärminister Ahmet Davotuğlu vill att Turkiet får status av ”säkert land”, vilket innebär att asylsökande från Turkiet kan skickas tillbaka till hemlandet utan risk för förföljelse.

Med tanke på att Erdoğan misstänks för att ha ökat krigsinsatserna mot den kurdiska separatistorganisationen PKK för att vinna valet, betyder detta att Merkel spelar med i ett spel, där hon i praktiken förbereder att Turkiets kurdpolitik indirekt erkänns av EU. Merkels kommentar efter mötet på söndagen: Man kan tala om det. En klar öppning – ur Erdoğans synvinkel.

Men det kan bli ett av de höga priser hon och EU kan få betala för att få stopp på flyktingströmmen.

Ett annat är löften om att turkiska medborgare ska få lättare att söka visum till EU. Och Merkel öppnar för ytterligare utbetalningar till Turkiet, som enligt egna uppgifter hittills lagt ut 7 miljarder euro på flyktinglägren.

Varför är vi inte med?

Turkiet har Natos näst största krigsmakt. Bedömare menar att den kan användas för att effektivt stoppa flyktingar. Det visar hur hjälplösa EU:s myndigheter är – och att Turkiet är enda hoppet om hjälp.

Erdoğan ska vid ett tillfälle ha ställt denna fråga:

– Om EU inte klarar av det och behöver vår hjälp – varför har de då inte oss med i EU?