Den som råkade vara i Moskva när Donald Trump blev president första vändan kunde ta del av en milt uttryckt peppig stämning. Man kunde nästan höra poppandet av champagne-korkar inifrån Kreml.

För ryska diplomatkåren kom dessvärre bakfyllan krypande. Som vanligt med bubbel. Stämningen vid briefings på ministerier blev alltmer surmulen. Anställda frågade ibland uppgivet hur man egentligen ska koordinera någonting med Washington, vem man egentligen ska ringa.

När Trumps första period var över visade det sig att hans administration i själva verket haft hårdare nypor än föregångarens och skärpta sanktioner – trots kärvänlig stil mot Putin.

Vilken besvikelse, muttrade ryska pressen. Man verkade ha blivit ”catfishad”.

Tiga är guld

Precis som vilken bränd alla hjärtans-dejt som helst har ryska kommentatorer denna gång försökt hålla sig mer kallsinniga. Med de senaste dagarnas utspel har de haft svårt att inte smälta.

Ska man vara rak är en del av det som sagts egentligen inte så kontroversiellt som det kan verka. Att försvarsminister Pete Hegseth, till exempel, säger att Ukraina inte kan vänta sig Nato-medlemskap vid en fredsöverenskommelse är i linje med vad många experter och diplomater länge konstaterat i enskilda samtal.

Men att säga det öppet ses i sig som oskickligt och som en eftergift till Putin innan förhandlingar ens börjat. Och vad det gör är att skapa spänningar mellan västallierade som har försökt tala med en röst, även när den rösten är lite otydlig och luddig om detaljer.

På liknande sätt är JD Vance tal besvärligt för många i publiken inte bara på grund av dess innehåll. Inte heller lär det storhyllas av genomsnittsgästen på efterfesten (om den här säkerhetskonfan nu har någon sådan). Men att Vance öppet kritiserar europeisk demokrati när folk väntar sig Ukraina-policy bidrar inte direkt till god stämning.

Kort är gott nog

Tycker Trumps krets att Europa behandlat dem likadant? Vem vet, men EU:s utrikeschef Kaja Kallas jämför det med att mucka gräl.

För den ryska makten är det hela förstås kanon. Innerst inne vet man att glädjen kan bli kortlivad och att Trump snabbt kan ändra riktning. Men man kan hoppas att saker rör sig snabbt nog att Ukraina dessförinnan tvingas in i en för Kiev dålig fredsförhandling.

Om den föreställda romansen med Trump sedan tar slut är det inte hela världen. Man har ändå fått det man kortsiktigt bryr sig mest om.

Att se västledare i luven på varandra är en bonus.