Hon vill berätta om ett liv där kvinnans ord inte är något värt. Hon vill möta oss i dag, för att hon för en gång skull ska få göra sin, och kvinnans röst, hörd i Afghanistan.
– Första gången jag bar burka kände jag mig illa till mods och kunde knappt andas. Om det var upp till mig skulle jag aldrig bära den här, säger Asma och rycker lätt i tyget som täcker hela hennes kropp.
LÄS MER: Krigsherre återvänder till Kabul
Asma drömmer om ett liv utan burka, men det skulle aldrig hennes familj godkänna, berättar hon, samtidigt som hon med vana rörelser förbereder oss te. En doft av örter sprider sig i det lilla rummet när en klaustrofobis känsla kommer över mig, och jag undrar hur hon kan se allt hon gör genom det lilla hålet av nät – som fungerar som titthål. Asma har vid flera tillfällen frågat sin familj om hon inte kan få ta av sig burkan och leva ett liv i frihet, utan att gömma sig bakom ett tygskynke.
– Jag har försökt prata med min familj om det här problemet. Jag har försökt tala med mina farbröder, om att jag vill leva som en normal person, men då slog de mig, berättar Asma
Färre bär burka
Under Talibanernas styre tvingades alla kvinnor i Afghanistan att bära burka. I dag ser det annorlunda ut, men fortfarande är Afghanistan ett av de tuffaste länderna att leva i som kvinna. I de mer konservativa delarna av landet är kvinnor fortfarande förtryckta, och det är inte ovanligt att flickor redan i tio års ålder får börja bära burka för att hålla nyfikna blickar borta.
Naheed Esar, som arbetar för en hjälporganisation i Kabul, berättar att de kan se att användandet av burkan ändå minskar bland kvinnorna i landet.
– Procentuellt kan vi se en minskning. Även kvinnor i stamområdena börjar slå sig fria från burkan och många kvinnor visar mer av ansiktet genom att istället använda hijab eller abaya, säger Naheed Esar.
Vill arbeta för hjälporganisation
Asma har fram tills nu haft på sig sin burka under vårt möte utanför Kabul, men hon drömmer om att förändra sitt land och efter en stund tar hon modet till sig – och tar av sig burkan. Jag var inte beredd med kameran och förstår vilken stark bild som precis gick mig förbi. Asma börjar skratta när jag ber henne ta av sig burkan igen så jag kan fånga det med min kamera. Den här gången får jag med allt och det blir en fin scen till vårt reportage.
Framför oss ser vi nu en ung tjej med stadig blick, som utanför burkan genast tar mer plats.
– Jag drömmer om att en dag arbeta för en hjälporganisation, och då främst verka för kvinnors rätt i samhället, berättar Asma med en röst som inte längre är dovt tillbakahållen av ett heltäckande tyg.