Hon kan verka galen. Kanske är hon det. Men den 32-åriga amerikanskan Katie Meyler från New Jersey är också en doer.

Hon är grundare av en flickskola i West Point, en liten tunn halvö med hundratusen människor. Ett myller av öden, attackerad av ett sändigt eroderande hav samtidigt som förhoppningsfulla människor flyttar in från en landsbygd utan skolor, sjukvård och framtid. Det var här ebolan sköt fart för en månad sedan. Nu har epidemin bromsats, kanske till en del, en galen amerikanskas förtjänst.

Inte hjälplösa offer

Katie Meyler kom till Monrovia för snart tio år sedan. Skolan, Moethanmeacademy, grundade hon för fem år sen. Nu är den, liksom alla andra skolor, stängd på grund av ebolaepidemin. Så nu satsar hon alla sina resurser på att hjälpa offren för epidemin: föräldralösa barn, föräldrar som förlorat sina barn, men också de som aktivt bekämpar spridningen.

– Vad FN och utländska biståndsorganisationer inte fattar är att folket här har resurser själva; de är inte bara hjälplösa offer, säger Katie i baksätet på jeepen på väg till stadsdelen Caldwell för att hitta en tomt för att bygga ett hem för föräldralösa barn.

Enligt Katie har inga nya fall av ebola rapporterats i West Point de två senaste dygnen. Orsaken är att invånarna själva, i samarbete med Katie, byggt upp ett system för smittspårning som innebär att skäligen misstänkta ebolafall snabbt körs i stadsdelens enda ambulans till någon av stans tre ebolaklinker redan innan ett eventuellt labbtest konstaterat om de är smittade eller inte.

Insatser vid sidan av FN-systemet

Men det förutsätter att invånarna litar på och känner de som sköter smittspårningen och gör bedömningarna. De är inga utländska experter i rymddräkter, utan personer med ett ansikte och ett namn och en historia i folks vardag här i West Point. Det nätverk av smittspårare och ambulanspersonal som byggts upp här i West Point har skett utan hjälp från FN-systemets alla organisationer eller USA, de två största biståndsgivarna i kampen mot ebolan här i Västafrika.

Ingen vet förstås om avmattningen av rapporterade ebolafall i West Point kommer att bestå. Men vad som står klart är att mycket mycket fattiga människor också har resurser, också kan vinnas för viktiga projekt och att de, framför allt, är direkt nödvändiga för att få stopp på den epidemi som får världens ledare redan rynkade pannor att se ut som skurbrädor.