Valet av vicepresidentkandidater brukar vanligtvis vara en rätt sömnig historia. Få om ens någon vicepresident i modern tid har avgjort presidentvalet. Undantaget är möjligen valet av Lyndon B. Johnson, då senator i Texas, som 1960 hjälpte John F. Kennedy rejält i den amerikanska Södern. Sedan dess har valet av vicepresidentkandidat oftast handlat mest om tre saker:
- Att kunna vinna någon enstaka så kallad ”battleground state”.
- Att förstöra så lite som möjligt för presidentkandidaten.
- Att hitta någon som presidentkandidaten kan stå ut med i fyra eller åtta år.
Kamala Harris, som varit en toppkandidat sedan tidigt i våras, hjälper sannolikt inte Biden på den första punkten. Kalifornien, Harris hemdelstat, är redan ett demokratfäste, och det finns inga andra delstater där stödet för just Kamala Harris är så pass stort att hon ensam kan förväntas tippa över ett valresultat till Joe Bidens fördel. Just nu, med Biden i rejäl ledning i många av de mest osäkra delstaterna, så gör det inte så mycket även om mycket kan förändras på knappt tre månader.
Jamaikansk far och indisk mor
Men på punkt två prickar Kamala Harris in det mesta. Hon har redan granskats ingående av media när hon ställde upp i primärvalet och lär därför inte bjuda Biden på några obehagliga överraskningar. Hon har retorisk skicklighet som gammal åklagare, vilket gör att många demokrater redan dreglar över kommande debatter med Mike Pence, om han nu blir Trumps vicepresidentkandidat. Att en dotter till en jamaikansk far och indisk mor kan bli vice president i USA skickar också viktiga signaler till väljarna i en tid då stora delar av USA talar om ojämlikhet.
Dessutom ligger Kamala Harris politiskt relativt nära Biden, vilket gör att hon inte lär skrämma iväg några osäkra mittenväljare. Den tidigare åklagaren har fått kritik från de mer progressiva delarna av partiet för sin osynlighet i frågor som rör polisbrutalitet tidigare i karriären.
“Hon säger alla de rätta sakerna nu, men när hon hade möjlighet att faktiskt göra något åt polisfrågan, så var hon antingen osynligt eller – när hon var synlig – på fel sida.”, sa till exempel David Campos, ordförande för Demokraterna i San Francisco och polischef i samma stad när Kamala Harris var distriktsåklagare där.
Engagerad mot polisbrutalitet
Men under sommarens protester mot polisbrutalitet har hon sannolikt reparerat en del av den skadan. Kamala Harris har varit högljudd, och bland annat varit med och skrivit ett reformförslag för att motverka polisbrutalitet. Alla till vänster i det demokratiska partiet jublar inte över Harris, men valet kommer inte att ses som ett långfinger i ansiktet mot dem heller.
Om punkt tre vet vi inte jättemycket. Joe Biden har visserligen öst lovord över Harris och vice versa vid olika tillfällen, men under primärvalet var det just Kamala Harris som lämnade Joe Biden svarslös och nästan förlöjligad på scen när hon kritiserade honom för hans historik kring rassegregation på 60- och 70-talet, ett av primärvalupptaktens mest minnesvärda ögonblick hos många amerikaner.
Valet av vicepresidentkandidat är extra viktigt den här gången. Bidens ålder gör att vicepresidentkandidaten inte osannolikt kommer att vara demokraternas presidentkandidat i valet om fyra år. Därmed kommer Kamala Harris vara med och forma partiets framtid. Nu har hon tre månader på sig att börja arbeta med det.
”Den första svarta kvinnan” på flera poster
Men Biden har uppenbarligen förlåtit Harris, ett tecken på vilket intryck hon gjort inom det demokratiska partiet det senaste året.
Med tanke på Bidens ålder så kommer Harris få en mycket framträdande roll i en framtida Bidenadministration, och det framtida demokratiska partiet. Men just nu är frågan om hon kommer att lyckas.
Kamala Harris har under sin karriär ofta varit ”den första svarta kvinnan” på sina respektive poster.