En av de stora frågorna på migrations- och flyktingmötena i New York som inleds idag handlar om faran för en förlorad generation, när barn på flykt inte får någon utbildning.
Enligt en ny kartläggning saknar fler än häften av alla flyktingbarn i världen som står under FN:s beskydd möjlighet att gå i skolan.
”Roligaste är att lära sig läsa”
I klassrummet i den lilla skolan i Beiruts utkant viftar händer ivrigt i luften. Läraren håller en lapp med ordet ”dörr” på arabiska framför sig och nästan alla elever i räcker upp armen för att få försöka läsa.
Många av barnen i klassrummet är tio eller elva år men har fram till nu aldrig gått i skolan. De är alla flyktingar från Syrien och har bott flera år här i grannlandet Libanon. I projektet ”Ana Aqra”, ”Jag läser” på arabiska, får de tre månaders intensivundervisning för att lära sig så pass mycket att de kan börja i en vanlig libanesisk skola.
– Det roligaste är att lära sig läsa och skriva, säger Ammouna Ammani som bär gul T-shirt och har håret i hästsvans.
Miljontals barn utan skolgång
Före kriget var skolnärvaron i Syrien en av de högsta i Mellanöstern. I dag är många skolor förstörda. I en ny rapport konstateras att hela 3,7 miljoner av de runt 6 miljoner flyktingbarn som finns under FN:s beskydd världen över inte får någon undervisning. Enbart i Syriens grannländer Jordanien, Libanon och Turkiet är 1,5 miljoner syriska flyktingbarn utan skolgång.
Ammouna Ammani är nio år och berättar att hon satt i sitt klassrum i staden Aleppo i Syrien när skolan flygbombades.
– Bomben träffade baksidan av skolan. Rektorns son blev skadad och fick tas till sjukhus. Sedan dess har jag inte gått i skolan, berättar hon.
”Jag är inte längre rädd”
Elvaåriga Mariam Boraie förklarar att hon och hennes lillebror Ahmed som är sju år kommer att börja i samma klass när de gått klart intensivkursen.
– Kriget började när jag skulle börja skolan. Vi har två storebröder som inte heller går i skolan, men de arbetar, berättar Mariam.
Ammouna Ammani säger att hon blev rädd efter bombanfallet. Men efter tre veckor på intensivkursen i klassrummet i Beirut drömmer hon nu om att bli lärare:
– Jag vill bli lärare för jag tycker så mycket om min skolfröken. Hon är så bra. Och nu vet jag att här i Libanon bombar de inte skolor, så nu är jag inte längre rädd.