Mitt i Mashhad reser sig Kooh Sangi – det steniga berget. På toppen kan man skåda hur staden breder ut sig. På vägen upp kan man sörja stupade i Iran-Irakkriget. Här finns gravar svepta i den islamiska republikens flagga, som 1980 var en drygt ettårig stat.
Sakta höll landet på att återhämta sig efter en intensiv revolution, som ledde till både en ny ledare och ett nytt statsskick. Det var precis då grannlandet Irak såg sin chans.
En enkel match
Den numera avrättade Saddam Hussein såg med förskräckelse på utvecklingen i Iran. Liksom många andra arabledare var han rädd för att den iranska, shiamuslimska revolutionen skulle sprida sig bortom Irans gränser.
Saddam räknade med att Iran hade blivit försvagat. Det skulle därför bli en enkel match att få till de nya gränsdragningarna som Irak hade i sikte och som skulle leda till mer makt över oljan, skriver bland annat Sveriges Radio.
Och till en början pekade allt på att Irak skulle stå som segrare. Men ett par år in i kriget flyttades spelplanen från Iran till irakisk mark, och kriget slutar som ett av de blodigare, och mest långvariga, i modern historia. Ett krig som i många fall jämförs med första världskriget.
”Vi stred mot hela världen”
De flesta länder stod öppet bakom Irak. Iran fick däremot vapen främst från Syrien och Libyen. Men senare skulle det visa sig att landet i hemlighet fått vapen från både USA och Sverige. De hade till och med fått vapen från Israel – en historieskrivning som dock inte nämns på Det heliga försvarets museum i Teheran som glorifierar Irans insats, skriver nyhetsbyrån AFP.
För även om det var ett krig med enorma förluster var det för Irans del ett kvitto på enighet och styrka.
– Iran-Irakkriget var inte bara ett krig mot bara ett land. Vi stred mot hela världen som stöttade Irak och vi stod emot i åtta år, säger studenten och museibesökaren Ali Jafarzadeh till AFP.
Majoriteten döda var iranier
Hur många som faktiskt dog råder det oenighet om. Den officiella siffran från både Iran och Irak är en miljon döda, skriver AFP. Men enligt en fransk historiker landar det snarare på 680 000 personer. En övervägande majoritet av de döda var iranier.
Under åren 1984-1989 var den största gruppen asylsökande i Sverige från Iran. Mellan 1980 och 1989 fick 27 363 iranier och 6 992 irakier uppehållstillstånd i Sverige, enligt Migrationsverkets siffror.
FN:s säkerhetsråd vädjade om vapenvila flertalet gånger. Men det var inte förrän den 20 augusti 1988 som man slutligen lade ner sina vapen. De sista krigsfångarna utbyttes så sent som 2003.