”Bougie” är Yitzhak Herzog, son till en av Israels presidenter, som leder Arbetarpartiet och som bildat en valunion med ett mittenparti under Tzipi Livni, under tre år utrikesminister.

Hon sparkades förra året ur regeringen av det konservativa Likuds premiärminister Benjamin ”Bibi” Netanyahu sedan hon kritiserat hans politik. Den nya grupperingen heter Sionistiska unionen.

Enligt de sista tillåtna opinionsmätningarna före valet blir Sionistiska unionen störst, med upp till kanske 24-26 av parlamentets, Knessets, 120 mandat. Netanyahu skulle få 20-22 platser. En översikt över opinionsmätningarna finns här.

Ungefär lika stora

En del mätningar har dock visat på att de är ungefär lika stora. Men som det israeliska partilandskapet ser ut anses det mycket troligare att Netanyahu kan hitta samarbetspartier för att bilda en ny nationalistisk högerregering. Under de senaste 19 åren har han varit vid makten nio år.

Men säker är ingen. Det finns en teoretisk möjlighet att också Herzog-Livni kan tråckla samman en regering. Ett par tunga mittenpartier har lämnat frågan om koalitionssamarbete öppen.

Netanyahu själv har den sista tiden i sina valframträdanden varnat sina anhängare för att han skulle kunna förlora valet.

De viktigaste frågorna för Israels väljare är bostadsproblem och höga levnadsomkostnader. Det är ytterst få som har talat om ”fred”, alltså med palestinierna.

Ingen palestinsk stat

Netanyahu har i sista utspel före valet lovat att det med honom som ledare för Israel inte blir någon palestinsk stat. Det betyder att han tar tillbaka ett löfte som han gav i ett tal 2009. Det är en klar kursändring och kan ses som ett försök att i sista stund vinna väljare långt ut till höger.

Det betyder alltså att Netanyahu i valrörelsens sista timma gjorde Palestinafrågan till ett tema.

Det är just nu svårt att se att någon av blocken skulle kunna nå ett fredsavtal med palestinierna, även om Herzog och Livni lovar att återuppta avbrutna förhandlingar.

Också Herzog-Livni talar till exempel om att fortsätta bosättningspolitiken om än i begränsat omfång. De lovar också att förbättra relationen till USA.

Profilerade kvinnor ställer upp

En nyhet i israelisk politik är att det i partier på båda sidor om blockgränserna finns en rad klart profilerade kvinnor – förutom Tzipi Livni – som ställer upp. Antalet kvinnor som kommer in i Knesset kommer knappast att öka – men de som kommer att finnas där får en starkare ställning, skriver nyhetsbyrån Associated Press (AP).

En annan nyhet är att de arabiska partierna har enats. Israels befolkning består ju till 20 procent av araber. Och inför hotet att slås ut av en spärr riktad mot småpartier enades de i Förenade listan som ser ut att kunna bli Israels tredje största parti. Netanyahu har försökt mobilisera väljare genom att varna för det nya partiet.

Diskriminering

Visserligen är de interna motsättningarna stora och många bedömare tror att partiet snart spricker. Detta parti väntas vinna på att ta upp sociala frågor: Den arabiska minoriteten känner sig diskriminerad i det israeliska samhället.

Partiet kan kanske bli viktigt som passivt stödparti åt Herzog-Livni.

Det finns också de som spekulerar om att Netanyahus Likud-parti skulle bilda en ”stor koalition” med Hertzog-Livni. I så fall skulle arabpartiet Förenade listan kunna bli Israels verkliga oppositionsparti, en märklig situation.

Högerpartiet Likuds väljarbas ser ut att tunnas ut. Det finns uppgifter om att de höga levnadsomkostnaderna kan få många Likud-väljare att avstå från att rösta. I december visade en mätning att 60 procent av väljarna ville ha bort honom. Det är många som ser detta val som en folkomröstning om Netanyahu. Slagordet har varit ”Bara inte Bibi”.

Betonar hot från Iran

Netanyahu har under valets sista veckor allt tydligare betonat temat ”säkerhet”. Det handlar framför allt om att varna för Irans ökande inflytande och risken för en iransk atombomb.

Detta tema tycks dock inte vara så hett för många av Likuds väljare, som liksom andra väljare mest bekymras av att det blivit så dyrt att leva i Israel, ett tema som Netanyahu mest undvikit i valrörelsen. 2011 organiserades stora protester mot de försämrade levnadsvillkoren i landet.

Herzog och Livni anses vinna på detta missnöje. Men även de är till exempel skeptiska till de förhandlingar som USA nu håller med Iran om landets atomprogram.

Halshugga araber

Det mest uppseendeväckande uttalandet under valrörelsen kommer från utrikesminister Avigdor Lieberman som menade att alla ”illojala (israeliska) araber”  skulle halshuggas. Liknande har han sagt redan tidigare.

Hans extrema parti väntas dock gå tillbaka enligt opinionsmätningarna. Det anses bero på att de ryska invandrare som varit hans bas nu börjar integreras i samhället och väljer andra partier. Partiet har också drabbats av fiffelskandaler.

Om Netanyahu får bilda regering kan vi räkna med att förhållandet till palestinierna förblir fruset. Om han bildar en utpräglad högerregering är det också möjligt att han inför en ny grundlag.

Denna skulle betona att Israel är en judisk stat, vilket enligt kritiker kan betyda orättvisor gentemot de 20 procent av medborgarna som är arabiska. Det var bland annat denna fråga som den förra regeringen föll på, då Tzipi Livni protesterade.

Om Herzog-Livni skulle vinna kan man räkna med att de genom olika reformer – som handlar om ökad konkurrens – försöker sänka levnadskostnaderna. Det är dock ingen som tänker låta statsutgifterna öka för att avhjälpa de problem som har med de ökade levnadsomkostnaderna att göra.