– Ryggmärgsreflexen bland de kinesiska medierna är ju censur. Det blir en stor fördröjning i väntan på tillstånd från myndigheter om vad man får rapportera om, säger Malin Oud, Kinakännare och rådgivare i frågor om hållbart företagande på konsultföretaget Track two.
Strax efter att explosionerna inträffat i Tianjin i går valde en lokal tv-kanal att sända tecknad film istället för att visa bilder från explosionerna. Kinesiska medier tvingas att trippa på tå vid den här typen av nyhetslägen.
”Finns inga skrivna regler”
– Det är lite av en konst att bedöma vad som är okej och vad som inte är okej. Det är inga uttalade regler så klart. Det som gör censuren så effektiv i Kina är att det inte finns några skrivna regler, utan det sker genom självcensur, säger Malin Oud till SVT Nyheter.
Mindre än ett dygn efter att de stora explosionerna ägt rum i Tianjin fortsätter dödssiffran att stiga, och allt fler bilder som visar förödelsen kablas ut i de traditionella medierna.
Vid en presskonferens i dag med en rad personer från ansvariga myndigheter bröt plötsligt den statliga kinesiska tv-kanalen CCTV:s engelskspråkiga division sin direktsändning.
Anledningen: en journalist hade en fundering kring ett rykte som han ville att någon skulle kommentera, och det hela barkade åt något som skulle kunna bli en kritisk fråga till en ansvarig myndighetsperson uppe på podiet. CCTV-tittarna skickades raskt tillbaka till studion.
”Partiet vill ut med en story”
I kinesisk tv och press rapporteras den bild som centralregeringen vill få ut – så som det brukar gå till, konstaterar Malin Oud.
– Partiet vill ju ut med en story här: ’Vi har skickat militärer till platsen, brandmän är på plats, läget är under kontroll.’ Då vill man inte att ha några protester, säger hon till SVT Nyheter.
Men i de sociala medierna handlar diskussionen om något annat. Under torsdagseftermiddagen är explosionerna i Tianjin det som diskuteras flitigast på den kinesiska mikrobloggen Weibo.
Under hashtaggen 'Tangu explosion truth' kräver Weibo-användarna nu att få reda på hur många människor som faktiskt dödats i olyckan.
– Jag kan inte tro på den dödssiffra som det rapporteras om på nyheterna efter att ha sett videor på explosionen, skriver en användare.
Medier pratar om transparens
Weibo har förändrat mycket för det kinesiska medieklimatet de senaste åren, enligt Malin Oud. I synnerhet efter större olyckor pratas det, inte minst bland kinesiska medier på engelska, om behovet av transparens.
– Centralregeringens största oro är att folk ska börja protestera och demonstrera. Men efter sociala mediers intåg i Kina kan inte staten kontrollera all information, säger Malin Oud.
Hon tar upp exemplet med tågolyckan i Wenzhou 2011 där över 40 människor omkom. Rapporteringen då beskrevs som osedvanligt hård och frispråkig, samtidigt som kinesiska myndigheter kämpade med näbbar och klor för att hantera sociala mediers inflytande på bilden av olyckan.
Mycket tack vare sociala medier har systemet med självcensur tvingats anpassa sig, och i dag står kinesiska medier i ett läge där politiker faktiskt kan ställas till svars.
Demokratifrågor är otänkbart
Men att diskutera demokrati eller kräva ansvar från landets politiska toppskikt i Peking är fortfarande helt otänkbart, enligt Malin Oud.
– Det finns inga möjligheter att ifrågasätta centralregeringen, ansvarsutkrävande på central nivå finns inte. Men vid den här typen av händelser kan numera lokala politiker och företag ställas till svars, säger hon, och fortsätter:
– Anledningen till att den här olyckan har skett är väl troligtvis att man inte har gjort tillräckligt innan. Vissa engelskspråkiga kinesiska tidningar skriver om att det är viktigt med transparens, och de menar att om sådant här inte ska ske i framtiden så måste vi ha transparens och inte bara tro att allt är en konspiration mot Kina.