Det mest förvånande med valutgången är att det blev så jämnt. 48 procent röstade på förre Mubarak-medarbetaren Ahmed Shafiq. Den islamistiske kandidaten Muhammed Shafiq fick bara 3,5 procentenheter mer. Landet är alltså klart splittrat – och det betyder troligen att militären kommer att försöka fortsätta styra landet i kulisserna.

Man kan nog säga att Shafiq var det styrande militärrådets kandidat. Han var militär liksom de nuvarande makthavarna. Och militären har i 60 år bedrivit en kampanj mot islamisterna.

Vilken makt?

Det är ändå en historisk seger för Mursi eftersom det är första gången det moderna Egypten får en civilist som president. De fyra tidigare har alla varit militärer.

Men frågan är nu vilken makt Mursi får. En av orsakerna till att valresultatet dröjde upppges i ryktesfloran vara att militären förhandlade med islamisterna om villkoren för att Mursi skulle utropas som president.

Förlorat maktbas

Som det är nu är Mursi en president med mycket liten makt. Under de sista dagarna före valet såg militären till att öka sitt inflytande.

En Mubarak-tillsatt författningsdomstol bestämde att vinterns parlamentsval var ogiltigt. Det betyder omval och att islamisterna – med 70 procent av mandaten – har förlorat en viktig maktbas. Resultatet i presidentvalet tyder på att det blir jämnare i nästa val.

Måste samregera?

Därefter införde militären en provisorisk grundlag. Den parlamentskommission som skulle skriva den nya grundlagen sattes åt sidan.

Det betyder i dagens läge att ingen vet vad president Mursi egentligen ska göra. Det kan bli en president utan makt, som måste samregera med militärrådet.

Vikit sig förr

Det var alltså sådana förhandlingar som rykten uppger orsakade fördröjningen av publiceringen av valresultatet.

Redan en gång har islamisterna vikit sig för militären. Det var efter segern i parlamentsvalet i vintras, då man accepterade att ändå militärrådet skulle få styra landet fram till presidentvalet.

Stor hänsyn

Nu ska makten formellt överlämnas från militärrådet till den nyvalde presidenten den 1 juli. Det ska ske under pompa och ståt. Men som sagt – vad ska han göra?

I en normal demokrati borde det vara så att presidenten efter ett så här jämnt val skall ta extra stor hänsyn till den starka minoriteten. Ett tecken på detta är att Mursi under valrörelsen lovat att premiärministern i den nya regeringen inte skall vara en islamist.

Mycket oklart

Det är kanske en början att försöka hitta ett samförstånd. Men samtidigt finns militärens decennielånga misstro mot islamisterna. De sitter nu med de flesta korten på hand. De styr framförallt kommissionen som ska skriva grundlagen, alltså besluta om Mursis makt. De har rätt att stifta lagar och bestämma om budgeten fram till dess nyval har skett.

Valresultatet gav klarhet i maktförhållandena i Egypten. Men med tanke på förhistorien är läget fortfarande mycket oklart.

Kamp mot förra eliten

Militären förklarar visserligen att man vill överlämna makten, men frågan är vad det betyder i realiteten. Militären har byggt upp en stat i staten med stora privilegier och en egen affärsdrivande verksamhet. Det är inte särskilt troligt att de vill låta civilisten blanda sig i detta.

En stor fråga är också hur man ska rensa upp efter 60 års militärdiktatur – om man kan göra det. De flesta funktionärer i regeringsadministrationen är så klart Mubarak-anhängare. Det kommer troligen också att innebära att presidenten kommer att möta motstånd när han ska slåss med den föra regimens elit.

Motvikt

Frågan är också hur de grupper som startade revolutionen reagerar – liberaler, vänsterfolk, ungdomar, icke-religiösa. En del har efter misstankarna om att militären tänkte behålla makten samlat sig kring Mursi.

Nu kan de innebära en motvikt mot extrema islamistiska strävanden, som till exempel att införa mer av muslimsk sharia-lagstiftning. Men också i detta fallet beror nog mycket på vad militären tycker.