– Att försvara kolindustrin är en ryggmärgsreflex hos lokalpolitikerna i New South Wales, säger Georgina Woods till SVT Nyheter.

Hon blickar ut över kolhamnen i New Castle, en av världens största kolhamnar som ligger på Australiens östkust. Hon representerar organisationen ”Close the gate” som arbetar för att fasa ut kolet och stänga alla kolgruvor i Australien.

– Just nu finns ett litet fönster öppet för förändring, säger hon, och syftar på möjligheten att påverka klimatförändringarna.

– En rad förnyelsebara energikällor är redo att utvecklas och tas i bruk med stöd av forskningspengar och gröna fonder. Men det går långsamt. Australien är en av världens största exportörer av kol, så den förändring vi behöver göra är dramatisk, och just nu känns det inte som om politiken har tagit på sig ledartröjan. De värnar istället jobben lokalt, trots att det finns en stor framtid i nya gröna industrier – en framtid som är både hållbar och ekonomiskt fördelaktig.

Kol ger jobb

Georgina Woods har rätt i att jobben som kolnäringen ger inte är avgörande för Australiens ekonomi i stort. Men lokalt i New South Wales, i orter som Singleton och Muswellbrook, är mer än hälften av invånarna sysselsatta i eller i anslutning till kolindustrin.

När ledningen för kolvärmeverket Eraring annonserade att man inte längre tycker det är ekonomiskt försvarbart att använda kol som energikälla, slog politikerna ifrån sig och hävdade att kolindustrin måste skyddas.

Reflex att skydda kolet

Att skydda kolindustrin till varje pris är en ryggmärgsreflex och beror delvis på minnen från den kris som uppstod när stålindustrin i samma region stängde ner i slutet av 1990-talet.

Då stod en hel bygd utan försörjning, trots löften om hjälp från politikerna. Det säger professor Will Rifkin på Newcastles universitet till tidningen Financial Times. Kolindustrin har hjälpt orten att klara flera globala finanskriser sedan dess och den har varit en pålitlig försörjare.