Mali är Afrikas sjunde största land och gränsar bland annat till Algeriet i norr och Elfenbenskusten i söder. Landet har länge präglats av inre stridigheter mellan svarta folkgrupper i södra delen av landet, där den ekonomiska och politiska makten finns, och minoritetsfolk i norr, främst tuareger.

De senaste 20 åren har flera uppror skakat landet, som var en fransk koloni fram till 1960. Ofta har det handlat om att folkgrupper i norr känt sig åsidosatta och diskriminerade. 

Khadaffi-vapen blev viktiga

Ungefär samtidigt som terrorattackerna mot USA 2001 började islamister från grannlandet Algeriet sprida sin verksamhet till öknen i norra Mali, där man tjänade stora pengar på smuggling av vapen, cigaretter och droger samt kidnappning.

I takt med att islamisterna fick fotfäste i landets norra delar började världen få upp ögonen för ett hot som skulle kunna spridas långt utanför Malis gränser, vilket ledde till att USA började utbildade landets armé i terroristbekämpning.

En annan händelse som måste lyftas fram för att förklara dagens konflikt är när Libyens diktator Muammar Kadaffis störtades 2011, vilket ledde till att tusentals tuareger, som arbetat i Libyen, bland annat i Gaddafis säkerhetsstyrkor, återvände till Mali med både avancerade och moderna vapen.

Men det var först ett år senare som den konflikt som på allvar fick det internationella samfundet att reagera startade.

Förlorade halva landet

Gnistan tändes då tuareg-gerillan MNLA inledde ett uppror mot Malis armé tillsammans med islamistorganisationerna Aqim, den nordafrikanska grenen av al-Qaida, och Ansar al-Din – grupper som bekänner sig till den stränga wahhabitiska tolkningen av islam, med rötter i Saudiarabien.

Regeringen hade inte mycket att sätta emot och förlorade snabbt halva landet till rebellerna. Missnöjet och frustrationen i huvudstaden Bamako växte och regeringssoldater genomförde en kupp och en militärjunta tog makten och upphävde landets författning.

Landets president Amadou Touré flydde då till okänd ort och kort därefter avgick han från sin post och lämnade Mali.

Förstörde världsarv

Från norr kom samtidigt fler och fler vittnesmål om våld, tortyr och andra övergrepp utförda av islamistrebellerna, som inte mötte något som helst motstånd eftersom militärjuntan och civila ledare låg i konflikt med varandra i huvudstaden.

Mali var vid den här tiden nära att bryta samman fullständigt.

I norra Mali drevs dessutom tuareg-gerillan MNLA, som hade sekulära värderingar, bort av islamisterna i den hårdföra gruppen Ansar al-Din, som förbjöd musik, alkohol och tv i de områden man tog över.

Islamisterna kontrollerade nu i praktiken hela norra Mali och började också förstöra gamla tempel och mausoleum i världsarvsstaden Timbuktu, något som väckte avsky runt om i världen.

Samtidigt härjade torka och svält i regionen och hundratusentals människor tvingades på flykt. Det började dessutom dyka upp allt fler vittnesmål om summariska avrättningar, våldtäkter och rekrytering av barnsoldater.

Dessa förbrytelser fick omvärlden att reagera och en första utländska styrka på knapp 3000 man från Nigeria, Niger och Burkina Faso anslöt sig till regeringsarmén.

Nu började också islamisterna att röra sig söderut, vilket fick Frankrike, som hade tusentals medborgare i huvudstaden Bamako, att reagera tidigare än väntat.

Tog tillbaka städer

I början av 2013 sattes både franska soldater och stridsflyg in, men inte ens de vältränade och välutrustade franska trupperna lyckades stoppa islamisternas framfart och till slut bafann de sig endast 35 mil från huvudstaden.

Detta tvingade Frankrike att öka sin närvaro från 750 till 2500 soldater och när tuareg-gerillan i MNLA dessutom slöt upp på Frankrikes och den maliska regeringens sida lyckades man driva tillbaka islamisterna.

Striden är dock långt ifrån vunnen, utan har flyttat från de större städerna, som nu kontrolleras av regeringstrupperna, till bergsområden där blodiga strider har utspelats. Och städer som tagits tillbaka från islamiststyrkorna har utsatts för en rad självmordsdåd.

Snart svenska soldater i norra Mali

Sedan sommaren 2013 finns också FN:s fredsbevarande styrka med det inte helt enkla namnet ”FN:s mångdimensionella integrerade stabiliseringsstyrka” (MINUSMA) i Mali. FN-styrkan består av drygt 11000 soldater och 1400 poliser och har varit föremål för en rad attacker från islamister.   

I januari i år kommer Sverige att ansluta till MINUSMA och bidra med ett underrättelseförband som ska spana på marken och från luften med filmande obemannade småflygplan, ”drönare”, i norra Mali. 

De svenska militärerna kommer att ha sin utgångspunkt vid en nybyggd camp i närheten av Timbuktu.

Källor: Utrikespolitiska institutet/Landguiden, FN, Försvarsmakten