Missnöjet har bubblat under en längre tid i Iran. Det har förekommit lågintensiva protester bland lärare, sjuksköterskor, arbetare och pensionärer som sett sina inkomster minska i takt med ökad inflation och prishöjningar.

Protesterna har tagit fart sedan regeringen lade fram sitt budgetförslag i december med nya åtstramningar, höjda priser på bränsle och bensin samt minskade kontantbidrag. När det visade sig att staten vill satsa 1,25 miljarder dollar på de religiösa institutionerna blev måttet rågat för många. Den beskrivningen av läget gör Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet, i ett samtal med SVT Nyheter.

Är det möjligt att ha en överblick över protesternas omfattning?

– Trots att regimen försöker styra sociala medier kommer mycket av informationen därifrån. Vi kan se att protesterna har spridning i områden med stor arbetslöshet på mindre orter ute i landet. 90 procent av de gripna är under 25 år. Många av dem som demonstrerar har tappat tron på framtiden och har inget att förlora, säger professor Mohammad Fazlhashemi.

Varför protesterar inte fler ur medelklassen om de också är missnöjda med det ekonomiska läget?

-  Min generation har dåliga erfarenheter från tidigare blodiga revolutioner. De har mer att förlora och avvaktar ännu hur regimen kommer att svara på protesterna. Många är allvarligt pressade av höjda hyror och bostadspriser. Även olja och gaskostnader har ökat, samtidigt som kontantbidragen ska minskas. De som vill ge sina barn en bättre utbildning måste betala stora summor till privatskolor. De upprörs över den utbredda korruptionen och de stora statliga bidragen till de religiösa institutionerna.

Fanns det förhoppningar om en bättre framtid när president Rohani blev vald och EU-sanktionerna lyftes?

– Jag var i Iran i våras och då fanns ett visst hopp om ekonomisk uppgång. Rohani hade ett brett stöd men han har inte uppfyllt sina vallöften, som att ge fler kvinnor och minoriteter större inflytande. De kvarvarande amerikanska sanktionerna har gjort att ekonomin inte kommit på fötter igen.

Kriget i Syrien har kostat mycket pengar och regimen försöker hantera den ekonomiska krisen genom åtstramningar.

Finns det tecken på en uppluckring av de stränga morallagarna och av prästväldet?

– Moralpoliserna har inte varit synliga på gatorna i år. Men det är kosmetiska förändringar. Ännu har inte revolutionsgardet blandat sig i protesterna. Det hade sannolikt betytt mer våld. Den andlige ledaren, Ali Khamenei, har än så länge varit tyst men han måste snart reagera och agera.