I slutet av november tog rebellstyrkor med jihadistgruppen Hayat Tahrir-al Sham i täten kontroll över stora delar av Syriens näst största stad Aleppo – på bara några timmar.

Enligt Mellanösternexperten Alexander Atarodi handlar det om att terrorgruppen HTS vill återta de territorier man förlorade 2016, som den styrande Assad-regimen har haft kontroll över sedan dess.

Den senaste händelseutvecklingen i Syrien kan, enligt Atarodi, ses som en direkt konsekvens av det oroliga läget i Mellanöstern. I och med krigen i Gaza och Libanon har ett nytt politiskt landskap växt fram i regionen, där Iran, Hizbollah och Hamas har försvagats. Samtidigt fokuserar regimens allierade Ryssland just nu på kriget i Ukraina.

– Det är det som gör att rebellerna i Syrien ser en möjlighet att kunna flytta fram sina positioner, säger Alexander Atarodi.

Jihadistgruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) är en utbrytargren av al-Qaida, som bland annat terrorstämplats av USA och FN. Tidigare gick den under namnet Jabhat al-Nusra.

Gruppen är även terrorlistade av Turkiet – men den turkiska regeringen har ändå goda kopplingar till HTS, enligt Mellanösternanalytikern Aron Lund.

Under den så kallade arabiska våren 2011 startade demokrati-aktivister ett uppror mot familjen al-Assad – som styrt Syrien med järnhand sedan 1970 – efter ett långvarigt missnöje med korruption, förtryck och fattigdom i landet.

Demonstranterna krävde president Bashar al-Assads avgång, men protesterna slogs ned med brutalt våld av regimen. Det ledde till en upptrappning av konflikten och ökade motsättningarna inom landet.

Protesterna och våldet fortsatte att trappas upp. Under våren och sommaren 2011 dödades och skadades tusentals, varav de flesta tillhörde oppositionen. Samtidigt bildades flera väpnade rebellgrupper. En av dem var Fria syriska armén, som bland annat bestod av avhoppare från landets armé, frivilliga ur lokalbefolkningen, utländska legosoldater och andra motståndare till regimen.

Vid årets slut hade striderna mellan regimen och de syriska rebellgrupperna eskalerat till ett inbördeskrig i stora delar av landet.

På ena sidan finns den syriska regimen ledd av president Bashar al-Assad, som är allierad med shiamuslimska milisgrupper, däribland Hizbollah i Libanon. Presidenten stöds av Iran, som tillsammans med Iraks regering och Hizbollah försett regimen med pengar, vapen och militär assistans.

Assad har hållit sig kvar vid makten mycket tack vare Ryssland, som sedan Sovjettiden varit allierat med Syrien. Landet har bland annat upprätthållit vapenleveranser till regimen och inledde 2015 flygbombningar i Syrien. Ryssland har dessutom flera gånger lagt in sitt veto i FN:s säkerhetsråd och stoppat resolutioner om vapenvila och sanktioner.

På andra sidan finns regimens väpnade motståndare som bland annat består av flera sunnimuslimska rebellgrupper, som stöds av Turkiet, samt kurdiska grupper som söker självstyre. De sunnimuslimska rebellgrupperna har fått hjälp med pengar och vapen av bland annat Saudiarabien.

USA och en del Natoländer som Storbritannien och Frankrike, har också bistått med militär hjälp och försökt mobilisera stöd till sekulära rebellgrupper.

Redan 2012 hade folkets uppror ”kapats” av islamistiska rebellgrupper. I juli samma år eskalerade våldet när rebellgrupper, stödda av bland annat Turkiet, intog stora delar av storstaden Aleppo.

2014 förändrades spelplanen när den sunnimuslimska terrororganisationen Islamiska staten (IS) utnyttjade krigets kaos för att utropa ett kalifat i delar av östra Syrien och västra Irak. I striderna mot IS spelade milisgrupper från kurdiska delar av Syrien en avgörande roll, och fick stöd från USA.

I september 2015 inledde Ryssland flygattacker inne i Syrien, som officiellt var riktade mot IS men som i praktiken blev ett stöd för al-Assad, som börjat tappa mark.

Under de urskillningslösa ryska flygbombningarna lades stora delar av Aleppo, som före krigsutbrottet var Syriens största stad, i ruiner. 2016 tog regeringsstyrkor åter kontroll över staden, vilket blev en tydlig vändpunkt i kriget.

Under 2018 och 2019 var Syrien uppdelat mellan olika stridande grupper. Den syriska regimen började då gradvis återta förlorad mark och återupprätta sitt styre i allt större delar av landet.

Assadregimen har dock begränsad kontroll över Syriens territorium, då kurdiska styrkor upprätthåller ett självstyre i nordost och en annan samling rebellstyrkor håller områden i nord och nordväst, till stor del med stöd från Turkiet.

Kriget i Syrien har fått förödande humanitära konsekvenser. Uppgifterna om antalet döda varierar och exakta siffror är svåra att fastställa, men enligt uppskattningar kan det handla om omkring en halv miljon människor.

Dessutom har över halva landets befolkning drivits på flykt. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har 12 miljoner människor tvingats lämna sina hem och över 7 miljoner av dem är på flykt inne i landet.

Under kriget har vapen som är förbjudna enligt folkrätten använts – bland annat kemiska stridsmedel – och urskillningslösa attacker har riktats mot civila.

FN har sedan krigets början haft ett särskilt sändebud som försökt få till fredsförhandlingar. Men trots flera förhandlingar, bland annat i Genève, har försöken att nå en varaktig lösning på konflikten hittills varit fruktlösa och de fredssamtal som ägt rum har runnit ut i sanden.

Inom FN har man försökt nå enighet kring en fredsplan, i syfte att skapa ett övergångsstyre med deltagande från både Assadregimen och oppositionen, men Rysslands upprepade veton i FN:s säkerhetsråd har bromsat processen.

Vid sidan av detta har Iran, Ryssland och Turkiet mött rebellerna och regeringen i Kazakstan 2017. Då beslutade man att inrätta fyra ”nedtrappningszoner”, men dessa zoner togs en efter en över av regimen.