På torsdag och fredag möts EU:s 28 stats- och regeringschefer för ordinarie toppmöte i Bryssel. På förhand var det mötet då de skulle enas om EU:s framtida, gemensamma asylsystem. Något som det jobbats hårt på sedan hösten 2015, då unionen utsattes för den största flyktingvågen sedan andra världskriget.
I dag är det ingen som tror att de kommer att lyckas. Fokus har skiftat från diskussioner om hur alla medlemsländer solidariskt ska dela på ansvaret för att ta emot flyktingar, till hur kontrollen av gränserna ska stärkas och hur asylsökande ska hindras från att röra sig mellan EU-länderna.
Tysk huvudvärk
Det sistnämnda har blivit Angela Merkels huvudvärk sedan hennes inrikesminister Horst Seehofer, från långvariga koalitionspartiet CSU, i förra veckan krävde att Tyskland ska direktavvisa flyktingar vid den tyska gränsen, om de redan registrerats i ett annat EU-land. Merkel har fått ett ultimatum att innan den 1 juli hitta en europeisk lösning och att förmå berörda länder, främst Österrike, Italien och Grekland, att ta emot de flyktingar som kommer att stoppas vid den bayerska gränsen. Lyckas hon inte väntar troligen tysk regeringskris.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers syfte med att kalla till söndagens minitoppmöte var att hjälpa Merkel. Till en början skulle bara Tyskland, ett antal Medelhavsländer samt nuvarande och kommande ordförandeländerna i EU – Bulgarien och Österrike – vara med. Men så ville Nederländerna delta, och Belgien, och fler därtill. Nu är det runt 15 EU-ledare som kommer, inklusive statsminister Stefan Löfven (S).
Juncker hade förberett ett rätt långtgående uttalande som mötet skulle ställa sig bakom, bland annat med planer för en EU-gränspolis på 10 000 man, samarbete med länder utanför EU och åtgärder för att minska incitamenten för asylsökande att resa norrut i EU. Men Italiens nye premiärminister Giuseppe Conte slog bakut. Han vägrade komma om han skulle tvingas skriva på något papper som Juncker och Merkel förberett.
Oklart resultat
Så nu är det oklart vad söndagens krismöte kan resultera i. Men Merkel får ett tillfälle att träffa de ledare som mest kommer att beröras av att Tyskland tvingar asylsökande att vända vid gränsen. Hon vill inte att detta ska vara ett beslut som Tyskland fattar på egen hand, som kan utlösa en dominoeffekt av stängda gränser i EU och som sätter gränssamarbetet Schengen och den fria rörligheten ur spel.
Hittills har dock Italien signalerat att man inte har för avsikt att ta emot fler asylsökande. Den nya regeringen med populistiska Femstjärnerörelsen och främlingsfientliga Lega har skärpt tonen och tydligt signalerat att man vill stärka gränsen mot Libyen och helst inrätta asylläger i Nordafrika, så att färre migranter söker sig till EU via Italien.