Det är bara två dygn kvar av de globala klimatförhandlingarna i den polska staden Katowice. Förhandlingarna hackar. På fredag ska en regelbok vara klar som gör att Parisavtalet kan träda i kraft 2020, då med ett regelverk som pressar länder till att minska sina utsläpp.
Den stora frågan är om man kommer få till ett avtal som leder till ett robust Parisavtal. Misslyckas man är det ”självmord” enligt FN:s generalsekreterare António Guterres, som åter besökte toppmötet på onsdagen för att mana på de kärvande förhandlingarna.
– Från utvecklingsländernas sida tycker vi att det går åt fel håll, säger Gebru Endalew, förhandlingschef för de så kallade LDC-länderna, Least Developed Countries. Där återfinns de allra mest fattiga och sårbara länderna som Jemen, söderhavsnationer som Tuvalu samt Bangladesh och Eritrea.
Han är upprörd över att de största oljenationerna gått samman och börjat ifrågasätta vetenskapligheten i FN:s senaste forskningsrapport, den som visar vad som händer om världen skulle gå över en global upphettning på 1,5 grader.
”Märkligt att ifrågasätta det 4 000 forskare står bakom”
Under onsdagen meddelade Saudiarabien att de vill avvakta FN:s nästa klimatrapport som väntas 2022 innan de går med på åtgärder för att minska användning av kol och olja.
De har sällskap av USA, Ryssland och Kuwait som vägrat erkänna IPCC:s senaste klimatrapport.
– Det är märkligt att på 2000-talet ifrågasätta en rapport som 4 000 forskare står bakom, säger Gebru Endalew till SVT Nyheter.
Länderna som han representerar slåss för sina liv. De har svaga regeringar och dåligt utvecklat jordbruk. Torka eller översvämningar får katastrofala konsekvenser och extremt väder blir allt vanligare i spåren av klimatkrisen.
För att rädda människoliv och hjälpa de fattigaste länderna till en grön tillväxt har de rika länderna lovat att föra över 100 miljarder dollar om året från 2020. Det kallas klimatfinansiering.
Bråk om klimatfinansiering
Men också här kärvar förhandlingarna. Delegaterna på plats här i Katowice är inte ens överens om vad som ryms inom ordet klimatfinansiering.Många rika länder vill räkna in sitt bistånd eller till och med exportkrediter till sina företag. Det tycker de fattiga länderna är fusk.
– Det är en fråga om förtroende. Vi måste veta att ni kommer att hjälpa oss, vi behöver veta hur mycket pengar vi får och när pengarna kommer, säger Gebru Endalew.
– Rika länder har en historisk skuld, ni har orsakat klimatförändringarna och har med era utsläpp ockuperat det utsläppsutrymme som vi kunde ha haft. Därför måste vi hjälpas åt.
