Jag ringer på dörrklockan, nästan med darrande knän.

Hur hälsar man på och vad säger man till en man som för några veckor sedan förlorade sina tre små barn, sin fru och sin lillasyster i en brandkatastrof?

Och inte bara det: De fem hade haft goda chanser att överleva om dörrarna till den biograf där de befann sig hade varit olåsta.

”Försöker du göra en pr-kupp av sorgen?”

Dagen efter katastrofen demonstrerade tusentals av stadens invånare mot misstänkt byggfusk och mot den korruption, likgiltighet och inkompetens som de hävdar orsakade katastrofen. Kemerovos viceguvernör tog tag i en av demonstranternas mikrofon och sa: ”Försöker du göra en pr-kupp av sorgen?”

Då brast det för mannen som höll i mikrofonen, Igor Vostrikov:

– Jag har förlorat min syster, min fru och mina tre barn, sju, fem och två år gamla! Och så säger du att jag har kommit hit för att göra pr! Va!?, skrek han.

Inte svårt att fuska

Tydligare, och mer smärtsamt, än så går det knappast att illustrera den avgrundsdjupa klyftan mellan makthavare och undersåtar i dagens Ryssland. Som enkel medborgare utan stora pengar eller kontakter har du visserligen enligt konstitution och lag en massa fina rättigheter, men i mötet med myndighetsutövare är du i smärtsamt underläge. I bästa fall är allt bara trögt och lite märkligt. I värsta fall är det tvärstopp.

Shoppinggallerian var relativt nybyggd och renoverad. Det finns tydliga bestämmelser om nödutgångar, brandlarm och fria utrymningsvägar,men om ägarna eller cheferna tycker att det blir för dyrt och krångligt att följa regelverket är det inte svårt att fuska. Ett par tusen dollar i muta är långt billigare än ett fungerande brandlarm.

Vill hjälpa de som drabbas av myndigheternas godtycke

Min assistent i Moskva hade skött alla kontakter med Igor Vostrikov och mött honom personligen en gång. Jag hade aldrig talat med honom. Nu står han där med vänlig blick och räcker fram handen.

Han är påfallande alldaglig, men pratar engagerat om hur hela det ryska politiska systemet måste förändras i grunden, hur viktigt det är att hjälpa vanligt folk som drabbas av myndigheters godtycke och han har en hel del elakt att säga om ryska makthavare från lägsta till högsta nivå.

Sömn är nu en lyx

Men, tänker jag, klarar han det här? Eller kommer verkligheten ikapp, med gruvliga konsekvenser? Igor har bara varit i lägenheten där han och hans familj bodde ett par gånger sedan katastrofen. Han sover hos en vän. Sömn är en lyx.

Han har ingen lust, för smärtan är så stark, men han förstår att om han nu väl har sagt ja till att vara med i vårt reportage så ”måste” han låta oss filma honom dels framför berget av blommor, gosedjur och fotografier utanför gallerian, dels visa oss var branden började och var hans familj dog. Han gör det, men med uppenbar svårighet.

En slagskämpe för det goda

Igor Vostrikov är stark, en slagskämpe för det goda, en man som verkligen vill se ett bättre Ryssland. Han är 32 år gammal. Fotografiet utanför gallerian visar en söt lillasyster, en vacker fru, tre bedårande barn. Igor Vostrikov var också storebror, make och pappa.

– Det jag försöker göra är bara som ett sandkorn på en strand, säger han. Jag var så stolt över min son...

Sedan kan han inte prata mer.