Hon rycker lätt på axlarna när hon svarar på frågan.
– Jag tyckte inte att jag var smartare än andra. Jag kunde bara alltid svaret på frågan först.
Katherine Johnson föddes i det lilla samhället White Sulphur Springs i West Virginia 1918.
Hennes familj upptäckte tidigt att hon var speciell. Hon räknade allt hon kunde komma över. Antalet steg från huset till vägen, antalet tallrikar och bestick hon diskade, hur många trappsteg det var upp till kyrkan. Om det fanns något att räkna så var Katherine Johnson snabbt där för att lösa den matematiska frågan.
– Jag har alltid tyckt om matte för det finns alltid ett rätt och ett fel alternativ, säger hon.
Svarta fick inte studera
Hennes snabba hjärna gjorde att hon hoppade över klass efter klass. När hon var tio år gammal var det dags att börja gymnasiet. Men svarta barn fick egentligen inte studera mer än till åttonde klass i White Sulphur Springs. För att lösa det flyttade familjen till en annan del av West Virginia, som lät henne gå i skolan. När hon var 18 år hade hon redan en examen i matematik från universitetet.
– Jag hade aldrig problem att få vänner trots att jag var mycket yngre än alla andra. Som man behandlar andra blir man behandlad själv, och jag blev bra bemött.
Men efter universitetet tog det stopp.
”Datorer med kjolar”
Det var sent 1930-tal, och för en svart kvinna var valen få. Katherine Johnson började jobba som lärare, gifte sig, och blev slutligen hemmafru och uppfostrade familjens tre döttrar. Tills hon år 1953 fick reda på att NASA:s föregångare, NACA, var på jakt efter en speciell grupp människor.
– De kallade oss ”datorer med kjolar”. Efter kriget började NASA anställa båda svarta och vita kvinnliga matematiker, och jag blev anställd som en dator… Det var det jag kallades, en svart dator.
Katherine Johnson hade helt enkelt aldrig fel när det gällde matematik.
– De behövde aldrig be mig räkna om något, för jag hade alltid rätt första gången, säger hon.
Datorn bakom uträkningarna
Efter mindre än två veckor på jobbet upptäcktes Katherine Johnsons begåvning, och hon flyttades till att jobba med ingenjörerna på rymdprogrammet.
När Alan Shepard skulle bli den förste amerikanske astronauten i rymden 1961 så var det Katherine Johnson som var datorn bakom uträkningarna.
– De berättade för mig var de ville att han skulle landa och så räknade jag baklänges. Jag var så nervös när han åkte upp, ifall jag skulle ha räknat fel… Men det gjorde jag inte.
Litade inte på maskinerna
Ett par år senare skulle John Glenn bli den förste amerikanen att färdas i jordens omloppsbana. Vid det laget hade riktiga datorer införskaffats på NASA, men John Glenn litade inte på maskinerna.
– Hon är helt enkelt helt fantastisk på matematik. Så bra att John Glenn krävde att hon skulle kontrollräkna. Han ville alltså att en människa skulle kontrollera datorns uträkning, säger Gail Langevin, som arbetar som historiker på NASA.
– Han ville bara att jag skulle dubbelkolla, säger Katherine Johnson, och fortsätter: – Och det gjorde jag, och det stämde, och han åkte upp.
Vad sa han när han kom tillbaka?
– Att jag var galen (skratt).
Fick medalj – vid 98 år
När det var det dags för månlandningen var det samma visa. Och när man initierade det amerikanska rymdprogrammet likaså.
– Det finns så många utmaningar med rymden. På min tid var det jobbet det mest utmanande jobbet man kunde ha som matematiker.
Efter femtio år i det fördolda får 98-åringen nu slutligen kliva ut i rampljuset. En beundrare på NASA tipsade Vita Huset om kvinnan som i hemlighet varit avgörande i några av den amerikanska rymdhistoriens största ögonblick, och efter att Vita huset undersökt och bekräftat historierna tilldelades Katherine Johnson i fjol presidentens frihetsmedalj, av Barack Obama.
– Det var fantastiskt. Han var så trevlig, och hans fru också. Men jag var besviken att deras barn inte var där, jag hade velat träffa dem.
Hennes liv filmatiseras
Efter det har uppmärksamheten fortsatt. I december släpptes en film om hennes liv, ”Hidden figures”, och NASA har invigt en byggnad som bär hennes namn.
Hon säger att hon inte bryr sig om berömmelsen, men att hon är glad att unga kvinnor idag får veta att allt är möjligt.
– Det är det jag vill få fram. Att om du är bra på något ska varken kön eller hudfärg stoppa dig, säger hon.