De minst 3 500 containrar som försvann i Stilla havet under tre månader i vintras tros bara vara toppen av ett isberg. Ingen vet nämligen hur många containrar som försvinner på vägen mot sitt mål, eftersom det inte finns någon plikt att registrera alla tapp.

Branschorganisationen World Shipping Council uppskattar att det sedan 2008 handlat om knappt 1 400 om året, men de uppger också att antalet anmälningar ökat lavinartat sedan årsskiftet.

Pressad bransch

Det var även då efterfrågan steg kraftigt, bara för USA handlar det om en ökning på 30 procent av import via containerfartyg mot ett år tidigare.

– Hela näringskedjan och alla som arbetar med frakten är pressad av den stora efterfrågan som uppstått och efterdyningarna av coronaviruset. Allt som kan segla är i vattnen nu, säger Alan Murphy vid analysfirman Sea-Intelligence.

Det är inte bara arbetsbelastningen som beskylls för de tappade containrarna, riktlinjerna för hur jättefartygen ska lastas har inte följt med utvecklingen och när det nu ofta staplas upp till nio containrar på varandra riskerar lasten bli ostadig om arbetet inte görs på rätt sätt.

200 miljoner containrar

Totalt skeppas omkring 200 miljoner containrar över världens hav varje år, så ett svinn på några tusen skakar inte branschen, men stora stålkonstruktioner som faller överbord kan skada såväl människor som natur.

– Containrar som slits loss utgör en allvarlig fara för besättningarna och i havet är de en fara för fartygen. Och när vi pratar om tusentals tappade containrar talar vi också om ett miljöproblem som vi måste ta på allvar, säger Øssur Hilduberg, utredare på danska maritima haverikommissionen, till Ingeniøren.

Som exempel på hur illa det kan gå pekar han på containerfartyget MSC Zoe, som 2019 tappade 345 containrar i Nordsjön. Innehållet spolades i land i Vadehavet, den del av Nordsjön som sträcker sig från Danmark till Nederländerna och är uppsatt på Unescos världsarvslista.