Jag undrar om någon hjälp har nått Bhuwan Shrestha. Dottern, har hon fått lämna sjukhuset? Hon som fastklämd i rasmassor lyckades nå sin mobiltelefon och kunde larma fadern. Hustrun Ramala och treåriga Ayushma kommer aldrig tillbaka. Men kanske kan Bhuwan få hjälp att starta på nytt. När vi mötte honom i husruinen sa han att hjärnan var tom, att han inte kunde tänka längre.
På vindlande bergsvägar nådde vi Sathigar Bhagwati. Intrycket var förödande. Den lilla byn var nästan helt utplånad. Nu, två veckor senare har vi sett bilderna från så många andra små byar som drabbats på samma sätt. De enkla husen av lera och sten föll samman, som korthus.
Få helikoptrar
Nu är många av världens hjälporganisationer på plats i Nepal. Samtidigt vet vi att landets enda (!) start- och landningsbana för större flygplan har begränsningar och att de allra största planen inte kan landa i Kathmandu. Antalet helikoptrar är begränsat, liksom lastbilar. Vi vet också att nödställda människor i avlägsna delar av landet på Himalayas sluttningar fortfarande väntar på att den första hjälpen ska nå fram. Problemen är gigantiska.
Rapporteringen kring jordbävningar följer oftast ett mönster. Skalvet, decimalerna på skalan, dödsoffren. Först några enda, några tiotals. Och allt eftersom omfattningen klarnar stiger talen. I Nepal idag lördag när två veckor har gått närmare åtta tusen döda.
I morgon, om en vecka, en månad?
Jamie McGoldrick är FN:s högste företrädare i Nepal.
– Vi har vädjat om hjälp men omvärldens svar är långt ifrån tillräckligt, säger McGoldrick.
– Vi behöver närmare tjugo gånger mera än vad vi fått så här långt för att klara nödhjälpen under de tre första månaderna.
Stora utmaningar
I katastrofrapporteringens mönster ingår brist på uthållighet. McGoldrick talar om nödhjälp i tre månader. Ett kvartal är eoner av tid i sammanhanget. Kanske kommer nya katastrofer, viktiga händelser i andra delar av världen som pockar på vår uppmärksamhet samtidigt som hundratusentals drabbade nepaleser hukar i tält under kommande monsunregn, räddningsarbetare röjer bland sten och bråte, ingenjörer planerar återuppbyggnad av vägar, broar, bostäder och tempel. Och politiker funderar över var pengarna för allt detta ska komma ifrån.
Bhuwan Shrestha förlorade sin hustru och en tre år gammal dotter. Men han har tre döttrar kvar. En familj som kräver hans insats och planeringsförmåga. Kommer han att klara det?
Jordbävningen har redan försvunnit från förstasidorna. Men hjälpen har ännu inte nått ut till alla drabbade. Pengarna räcker inte, matbristen är akut enligt FN. Det finns nog skäl även när katastrofrapporteringen tystnat att ägna några tankar åt Nepal, kanske skänka en slant till ett omskakat land på branta sluttningar i Himalaya.