Starten var enkel, specerihandlardottern Margaret Hilda Roberts föddes 1925, utbildade sig till kemist vid Oxford senare till advokat.
Men det var för hennes politiska gärning som eftervärlden minns henne. Efter fyra år som utbildningsminister tog hon över ledarskapet för de konservativa i mitten av 70-talet.
Premiärminister blev hon efter valsegern 1979. I tre perioder satt hon på den posten – längre än någon annan brittisk premiärminister före henne.
Hon lämnade ingen oberörd. ”En tigrinna bland hamstrar” kallades hon. Privatiseringar, skattesänkningar, drastiskt minskade sociala utgifter – ”thatcherism” kom det att kallas.
Mäktiga fiender
Inflationen tyglade hon men arbetslösheten skenade och klyftorna växte. Trots det omvaldes hon en andra gång, delvis på grund av segern i Falklandskriget.
Med tiden skaffade hon sig mäktiga fiender. Hennes strama hållning gentemot Nordirlands nationalister höll på att kosta henne livet 1984. En IRA-bomb trasade sönder hotellet i Brighton där hon bodde under torys partikongress. Men Järnladyn gjorde skäl för sitt namn.
Under 1980-talet utvecklade Thatcher en nära vänskap såväl till den amerikanske presidenten och anti-kommunisten Ronald Reagan som till Sovjets reformistiske ledare Michail Gorbatjov, som hon kallade ”en man att göra affärer med”.
Englands drottning drog hon aldrig jämnt med och under hennes tredje mandatperiod skar det sig även med hennes eget parti, bland annat i Europa-frågan. Thatcher gick än en gång sin egen väg.
Tar stora språng
Som den gången hon vägrade utföra det traditionella skuttet i Stina Dabrowskis intervjuprogram.
– Det skulle jag aldrig drömma om att göra. Jag ser absolut ingen mening att ta ”ett skutt upp i luften”. Jag tar stora språng, inga studioskutt, sade hon.
1990 avgick Margaret Thatcher som Toryledare och lämnade snart politiken. Efter några slaganfall och maken Dennis död kämpade hon sin sista tid mot en tilltagande demens.
Sina sista åt tilbringade hon i stillhet bortom offentlighetens skarpa ljus. Margaret Thatcher blev 87 år.