Vi möts mitt på gatan framför Christchurch hospital, jag och Masood Akhter. Han är en liten och tunn man på väg hem från sjukhuset. Därinne ligger Massods fru Sazada och kämpar för sitt liv.
Masood har just besökt henne och visar med händerna var skotten från Brenton Terrant slog in i hennes kropp under fredagsbönen i Masjid al Noor-moskén på andra sidan Hagleyparken, en grön oas i den annars platta och charmlösa gruvstaden på Nya Zeelands östkust. Just närheten till sjukhuset räddade livet på många av de svårt skottskadade.
Blomhögen växer
Masood är ingenjör på ett stålverk, en i en växande skara av invandrare som Nya Zeeland valt ut på grund av utbildning och efter omfattande intervjuer. Han och Sazada kommer från Bangladesh. Masood verkar bräcklig och jag vill inte pressa honom mera. Vi bestämmer att höras senare.
Gatan förbi Majsid al Noor-moskén är fortfarande avspärrad och några kvarter därifrån växer sakta men säkert ett litet berg av blommor. Bland dem som lägger blommor finns Shashi. Han är 32 år, från Hyderabad i södra Indien och arbetar som säkerhetsvakt på Christchurch sjukhus. När jag frågar om han känner någon som föll offer för det välplanerade terrorattentatet nickar han och säger:
”Ja, han hade en restaurang som serverade mat som den lagas i i min hemstad.”
Vill inte skicka sonen till simskola
Hela tiden får jag liknande svar från dem jag pratar med. Amal från Punjab som kör mig från flygplatsen berättar att en kollega till honom dödades i fredags. Också Fai, från Fijiöarna, förlorade en arbetskamrat i den byggfirma han arbetar för. Här finns, förutom den gränslösa smärtan, också ett växande obehag inför framtiden.
Amal i taxin berättar att hans fru nu inte vill skicka iväg den femårige sonen till simskolan. Alla försäkrar att Nya Zeeland är ett fredligt och tolerant land och att Brenton Terrant är en ensam och galen extremist. Men osäkerheten känns ändå. Hos Masood, Shashi, Fai, Amal och en grupp muslimer från Auckland som rest den långa vägen till Christchurch för att visa sin solidaritet med offrens familjer. En osäkerhet om framtiden, om att det här skulle vara början på ett nytt och skrämmande Nya Zeeland.