En ensam grå bock. Olevererat meddelande. Om den blir blå och utökas till två bockar betyder det att det har levererats, men inget händer. 

32-årige Fadel är en av många som skickar uppdateringar kring hur hans vardag i ett krig ser ut. Från ett brinnande Gaza skickar han röstmeddelanden när nätet är tillräckligt starkt, där skrikande och lekande barn ofta hörs i bakgrunden. 

För bara några veckor sedan var han revisor och levde i sitt hem med sin fru, dotter och son, fyra och tre år gamla. I dag behöver han vakna klockan fem varje morgon och därefter gå flera kilometer i hopp om att finna drickbart vatten. Men det spelar ingen roll. Han väntar ändå på sin tur att dö, säger han. 

Gaza är i dag helt isolerat från omvärlden. Att skicka röstmeddelanden, ett verktyg som många i Mellanöstern sedan tidigare använder för att kommunicera med varandra på ett bekvämt sätt, har därför blivit helt avgörande i att kunna berätta för omvärlden vad som pågår där inne.

Väntar på döden

”Vi väntar på döden”, skriver 26-årige Khaled. För ett kort tag sedan flyttade han till Stockholm, men åkte till Gaza för att hälsa på sina föräldrar. Nu är han fast där. I ren desperation ber han SVT hjälpa honom tillbaka till de svenska kompisarna, så att han får starta det där programmeringsföretaget han drömt om. Han vet att det är omöjligt. 

Khaleds hem har sprängts sönder och hans familj tvingades sova på gatan tills en främmande familj tog emot dem.

Ångesten över vad som ska hända är starkare än någonsin. ”Jag vill inte dö. Jag har inte sett tillräckligt mycket än för att dö. Men jag vill inte heller att någon runt mig ska dö. Hellre att vi alla dör tillsammans, än att bara en av oss försvinner”, skriver han i ett textmeddelande.

Det har gått fem dagar sedan Khaled var online. Det senaste meddelandet har en grå bock. Men plötsligt ett livstecken från annat håll, det är Fadel. ”Nätet är tillbaka”.