Förutom lidandet på marken har Gazakriget – Hamas terrorattack och Israels motattack – orsakat en värderingskris i omvärlden. Rasism står på ett förvirrande sätt i centrum ur alla perspektiv.
Det finns två traditioner av antirasism – den som har Förintelsen som den stora katastrofen och den som har den transatlantiska slavhandeln som den stora katastrofen. Mellan dem finns en spricka som nu vidgas.
Här är två nya böcker – en ur vardera tradition – som bidrar till att förstå sprickan, kanske överbrygga den.
”Förintelsen – en oavslutad historia” av Dan Stone är en rik och plågsam skildring av före, under och efter Förintelsen. Huvudtes: Förintelsen var en europeisk händelse, initierad av den nazityska ledningen men förövad av européer över hela kontinenten. Historiskt unik – men förankrad i det omgivande, moderna Europa. I slutkapitlen pekar Stone mot Förintelsens släktskap med andra rasistiska förbrytelser, tidigare och senare.
”Världen efter Gaza” av Pankaj Mishra är en rasande kritik mot västs stöd till Israel trots att kriget drabbar Gazas civila. Mishra gör överdrifter i sakbeskrivningen och maskar bort komplikation, men det som ändå gör boken omistlig är att han infogar Förintelsemedvetandet i en global historia. För en majoritet av jordens befolkning var 1900-talets stora händelse inte det andra världskriget utan avkoloniseringen, skriver Mishra. Och trots att judar historiskt inte räknats som ”vita” har Israel-Palestina kommit att bli en konflikt längs det den amerikanske medborgarrättspionjären W.E.B. Du Bois kallade färglinjen. I ett sådant perspektiv ter sig västs stöd för Israel som en rasistisk lojalitet, inte som en regelbaserad världsordning: en misstanke med förödande följder. Mishra visar att en sådan misstanke är djupt förankrad i den icke-vita världens historiemedvetande.
Båda författarna citerar den martiniquiske poeten och politikern Aimé Césaires bittra ord om att den vita världen inte kan förlåta Hitler att han ”tillämpat koloniala metoder på Europa”. Rader som, skriver Stone, ”på allvar utmanar idén om Förintelsens historiska särställning”.
Båda böckerna mynnar ut i frågan: går det att jämka samman berättelserna om kolonialismen och Förintelsen, med full respekt för båda?
Världen efter Gaza
Pankaj Mishra
Översättning: Linus Kollberg
ur boken:
”Tidigare tycktes ett globalt civilsamhälle kunna enas om värderingen av Förintelsen som den ultimata ogärningen och antisemitismen som den värsta formen av intolerans. Nu ställer även andra grupper snarlika krav utifrån historiska övergrepp i form av folkmord, slaveri och rasistisk imperialism, för vilka de kräver erkännande och upprättelse.
För dem ligger frågan nära till hands: Syftar västländernas fokus på nazismens och den kommunistiska totalitarismens brott till att medvetet dölja en närmare granskning av västvärldens koloniala ursprungssynd?”
Förintelsen – en oavslutad historia
Dan Stone
Översättning: Johan Wollin
ur boken:
”I dagens akademiska debatter om förintelsens plats i världshistorien är det grovt sett (etiketterna är oprecisa) de progressiva som står för ett jämförande perspektiv, medan försvaret av förintelsens unika natur – som numera också implicerar ett orubbligt stöd för Israel – i huvudsak är förbehållet den konservativa högern. Skälet till detta är att det som förintelsen numera jämförs med inte bara är stalinismen. Det som nu står i fokus är istället kolonialismens förbrytelser, framför allt de som begicks av Tyskland i Tyska Sydvästafrika (dagens Namibia).”