Sveriges Radios Cecilia Khavar har skrivit ”Stormningen”. Boken utspelar sig till två tredjedelar hösten 2020 och vintern 2021. Lite konstigt för en bok som kommer ut hösten 2024 – men i den skildringen har boken sin styrka. Trumps valförlust, försöken att behålla makten, lögnerna om valfusk, stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021, dess efterspel rättsligt och politiskt.

Känd historia, men så oerhörd att den förtjänar att berättas igen. Khavar var på plats vid stormningen och berättar skickligt med grund i sina egna erfarenheter och i omfattande skrivna källor. Det sjunker djupare in i mig att USA verkligen stod nära ett slags antidemokratisk revolution – nära eftersom upproret stöddes av den besegrade presidenten. I den nuvarande valkampanjen har Trump hyllat angriparna på Kapitolium som patrioter.

Slutet av hennes bok är inte någon effektiv helhet, men beskrivningen av pandemiupplevelsen som avgörande faktor i radikaliseringen av Trumpanhängare är fascinerande.

Utan förklarande resonemang skriver hon att polisen som dödade George Floyd fälldes för dråp. Ett försök till översättning av ”second degree murder” som jag tycker är olyckligt: det riskerar förringa.

Dagens Nyheters Martin Gelins ”Imorgon är jag långt härifrån” har undertiteln ”ett avskedbrev till USA” och redogör med passion för hans beslut att flytta till Paris. Boken är full av kreddiga referenser vilket är ett riskabelt sätt att bygga ett berättande: somliga läsare känner sig inkluderade, andra det motsatta. Stilen placerar liksom boken inuti det Gelin själv kallar Brooklynvänstern, från Park Slope till Hägersten. Och förresten – han tycker att havet vid Seattle liknar ett fotografi av Fujimoto men menar han inte Sugimoto?

Men boken är också full av smarta uttalanden, av honom själv och av personer han intervjuar, på det sättet är den tankestimulerande.

Styrkan i Gelins bok är just det som Khavar skalar bort från sin: känsla, förtvivlan. Han hör till en tradition av kritiker som sörjer att det reellt existerande USA inte uppfyller USA:s löfte. Sorgligt, men också ett hopp, som Francis Fukyama påpekat: det är inte principerna det är fel på, bara verkställandet.

Hur det går med den strimman hopp nu får man väl vänta och se, när en av de två jämnstarka presidentkandidaterna öppet talar om att införa totalitära element vid en valseger. Denna bävan genomsyrar båda böckerna.