De höga halterna har uppmätts trots att PCB de facto har varit förbjudet i Europa sedan 1980-talet.

Förbudet infördes sedan man upptäckt att PCB, som är ett samlingsnamn för över 200 giftiga och långlivade ämnen, så kallade polyklorerade bifenoler, var en av orsakerna till att stammarna av sälar och havsörnar minskat kraftigt.

Ämnena lagras i fettvävnaden hos djur och orsakar störningar på fortplantningen.

Ganska snart efter förbudet återhämtade sig sälar och örnar, men PCB bryts ned mycket långsamt och stora mängder finns kvar i miljön.

Höga gifthalter

Ändå är forskarna bakom den nya studien överraskade.

De har granskat vävnadsprover från 1.081 småvalar tillhörande fyra arter – späckhuggare, flasknosdelfin, strimmig delfin, tumlare – i vattnen runt Europa. Proverna har tagits från både levande och döda, strandade exemplar.

Proverna från delfinerna och späckhuggarna uppvisade generellt mycket höga nivåer av PCB – mellan 75 och 250 milligram per kilo fettvikt.

Siffrorna är så höga att djurens hälsa måste anses vara i fara. Från Östersjön vet man att vikarsälar med halter på över 41 milligram ofta får reproduktionsstörningar.

De högsta halterna hittades hos delfiner från västra Medelhavet och den iberiska Atlantkusten, samt hos späckhuggare från brittiska öarna.

Späckhuggare i fara

Forskarna, som har letts av biologen Paul Jepson vid Zoological Society of London, är oroade.

I studien, som publiceras i Scientific Reports, påpekas att PCB i så höga koncentrationer försvagar småvalarnas immunsystem och kan framkalla missfall.

I första hand oroar man sig för späckhuggarna. Hela den europeiska populationen omfattar bara cirka 15.000 djur och kan lätt hamna i farozonen.

Det problematiska är att PCB kommer att fortsätta att läcka ut i miljön under lång tid framåt. Det användes flitigt under flera årtionden inom industrin, bland annat som fogmassa i byggnader, som mjukgörare i plaster, och som tillsats i oljor, färger och papper.