Hur kunde det ske? Att en 22-årig amerikansk student river ner en plansch på ett hotell i Nordkorea, och döms till 15 års hårt straffarbete, men hamnar i koma, och aldrig vaknar igen?
Det är givetvis djupt tragiskt, men också nästan obegripligt.
Fast inte för oss som har varit på hotellet i Pyongyang där Otto Warmbiers näst sista resa tog slut.
Det här är en bakgrund till hur det kunde gå så snett.
Gott om myter i Nordkorea
Ett land så slutet som Nordkorea ger upphov till många myter. Inte alla är sanna, men att dystra Yanggakdo hotell i Pyongyang inte har en officiell femte våning är sant.
Efter hissknappen för våning fyra kommer våning sex. Någon möjlighet att stanna på en femte våning finns inte.
Nästa rykte, som sprids av resebyråguider och tidigare gäster, gör gällande att det är på femte våningen som all övervakning av hotellgästerna sker. Att det är där alla övervakare samlas.
Därför är också propagandan på femte våningen helt extrem. Även med nordkoreanska mått mätt.
LÄS MER: Otto Warmbier har avlidit
Det är svårt att träffa utlänningar så intensivt som vissa av övervakarna gör utan att bli påverkad, utan att skapa sympati, kanske vänskapsband.
Kanske är det därför regimen tapetserat femte våningen med hatisk propaganda mot utomstående – för att ingen därinne ska mjukna, eller kanske avslöja hemligheter för potentiella spioner.
Många ville leta efter våning 5
Fler utmaningar än så här behövs förstås inte för att en del turister i Nordkorea lockas att leta efter det gömda våningsplanet på Yanggakdo.
Det finns filmer och bilder på nätet som uppges vara därifrån, vissa har skrutit om souvenirer därifrån.
Det är i det ljuset som Otto Warmbiers obegripliga handling ska ses.
En videofilm som används som bevis efter att han gripits i januari 2016 visar hur någon river ner en plansch med politiska slagord i en korridor, och sen försvinner utan att ta den med sig.
Warmbier uppger under en presskonferens att han försökt att stjäla postern för ett kristet samfunds räkning, och med CIA:s goda minne, som en slags trofé. Ingen som känner honom tror på den bekännelsen. Inte så många andra heller.
LÄS MER: Trots frågorna – Otto Warmbiers kropp kommer inte att obduceras
Men den statliga nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA hävdar att den unga amerikanska studentens brott i själva verket var ett försök att rasera hela grunden för enighet i landet.
Straffet blir därefter.
Jag ryser i hissen
Själv ryser jag i hissen förbi femte våningen. Det är vår 2017 och Nicolai Zellmani och jag har inbjudits som SVT:s journalister av regimen, vi bor med egen övervakare på 19:e våningen på Yanggakdo.
Otto Warmbier har varit nordkoreansk fånge i nästan 1,5 år, men ingen har sett skymten av honom. Ändå präglar hans öde många av oss och vår upplevelse i Nordkorea.
Kanske särskilt amerikanernas.
Och jag har förstås ingen tanke på att närma mig något otillåtet på hotellet.
Sista ryktet mest obehagliga
Ändå frågar jag mig – kunde det ha varit jag som gav mig ut på en så fatal upptäcktsfärd? Om inte i dag, så för några decennier sedan? Jag blir svaret skyldig där och då.
Men det sista ryktet kring Yanggakdo är kanske det mest obehagliga.
Tidigare utländska fångar har uppgett att de hela tiden hölls fångna inte i ett vanligt fängelse, utan någonstans i hotellet med många nersläckta våningsplan på en ödslig ö. Att de aldrig lämnade Yanggakdo.
LÄS MER: Pappan: Min son har terroriserats av Nordkorea
Inga fler amerikaner får resa
Otto Warmbiers föräldrar skrev igår efter hans död att den unge studentens mycket spända anletsdrag i koman hade mjuknat när han väl kom tillbaka till dem i USA.
Men att han aldrig vaknade mer – och att det var deras sorgliga plikt att berätta att sonen nu hade avslutat sin resa hem.
Många amerikaner kommer nu att helt avstå från att en påbörja en liknande resa till Pyongyang. Resebyrån som Otto Warmbier anlitade tänker inte locka några fler, säger de i dag.
Och kanske har andra äventyrliga resenärer fått sig en tankeställare av Warmbiers brutala öde.
För visst kunde han ha varit jag.