Nyheten slog ned som en bomb i augusti 2016.
En tolvårig pojke, och 2300 renar, dog av mjältbrand i Sibirien, strax ovanför norra polcirkeln.
Byar evakuerades, forskare undersökte.
Legat fruset i 75
Teorin som man fortfarande, nästan ett år senare, håller fast vid är att pojken och djuren smittades av ett kadaver från det senaste mjältbrandsutbrottet i området, ett kadaver som i 75 år legat fruset i permafrosten och i samband med förra årets värmebölja tinade upp.
Teorin är omstridd, men den har definitivt startat en diskussion.
Vad annat finns där i permafrosten, som nu långsamt tinas upp?
I Alaska öppnar verksamhetschefen Gary Larsen en gnisslig dörr till en annan värld.
Under jorden finns en permafrosttunnel, en av de få i sitt slag i världen.
– Om du har lite fantasi när du tittar så ser du nästan fortfarande att det är grönt, säger han och pekar på några frusna växter som är fast där, i permafrosten.
– Det är otroligt att de är 12000 år gamla.
Bakterie tinade upp
Tunneln, som finns strax utanför Fairbanks, lockar forskare från när och fjärran, som vill studera Arktis permafrost. Och alldeles nyss fick en grupp forskare med sig mer än vad de trodde, när de plockade prover från en 25 000 år gammal isbit.
– I korthet så tog de med isen och tinade den, och såg sedan med förvåning på hur en bakterie som varit frusen i 25000 år plötsligt började röra på sig, säger Gary Larsen.
– Efter det kom NASA hit. De är väldigt intresserade eftersom de tror sig ha hittat is på mars, och om en bakterie kan leva i 25000 år här så…, jag, det är när jag kommer till den här delen av rundturen som alla börjar se utomjordingar framför sig, säger han och skrattar.
Inte orolig
Här och där i tunneln sticker ben ut, kvarlevor av kadaver som en gång gått runt på marken ovan jord och betat. Men Gary Larsen säger sig inte vara särskilt bekymrad att något likt situationen i Sibirien ska hända när, när marken långsamt tinar.
– De bakterier som hittills hittats här är en naturlig del av ekosystemet, och de är inte skadliga för djur eller människor. I Sibirien hade kadavret inte ens legat i 100 år, här pratar vi många tusen år. Jag är inte orolig, säger han.