I intervjun för Agenda säger han också att den brittiske premiärministern David Cameron har skadats av att så många som 45 procent av skottarna röstade för att lämna unionen.
– Det var inte så mycket att han lät folkomröstningen äga rum som formuleringen av själva frågan, ”Borde Skottland vara ett självständigt land?”. Det låter som en replik från ”Braveheart”. Även hans sätt att sköta kampanjen lämnade mycket att önska. Han hade 20 procents övertag för en månad sedan och den ledningen utplånades nästan helt. När vi gick och lade oss på torsdagskvällen visste ingen om vi skulle vakna upp till ett oberoende Skottland eller ej, säger Fraser Nelson.
Har den här processen skadat David Cameron och påverkat förtroendet för honom?
– Just nu kan han och hans allierade säga: Vi vann! Men många i hans parti ser det inte så. De ser snarare att han nästan förlorade. 45 procent röstade för självständighet. Så jag tror att han har skadats av det här och sjunkit i aktning bland sina kollegor.
Finns det krav på att han ska avgå?
– Om vi hade förlorat skulle det ha väckts krav på hans avgång. Många konservativa i parlamentet tycker han är dålig på att hantera valrörelser och kommer att vara chanslös i valet nästa år. Men oavsett klagomålen så räddas han av det faktum att ingen finns som kan ta över efter honom.
”Vi verkar inte särskilt enade”
Anser du att den här processen har påverkat den brittiska självbilden?
– Ja det tror jag. Vi ser på oss själva som Förenade kungariket. Det är ordet vi använder för att beskriva oss själva som land. Men nu verkar vi inte vara särskilt enade alls. Nästan halva Skottland röstade för att bryta sig loss. Vi förespråkar till exempel att Kurdistan ska vara kvar som en del av Irak. Hur ska vi kunna argumentera för att andra länder ska hålla ihop om vi inte ens kan behålla Skottland som en del av Storbritannien? säger Fraser Nelson.
45 procent av skottarna röstade för ett oberoende Skottland. Vad innebär det för David Cameron i framtiden?
– Han lär få svårt att framstå som en enande politiker på riksplanet efter att ha misslyckats med att vinna skottarnas stöd. Skälen till folk vill lämna unionen är desamma som när det gäller partiet Ukip. De går ju framåt i England, lite som Sverigedemokraterna i Sverige. Liksom i Sverige är folk i England och Skottland less på hela systemet och röstar på partier som säger sig vilja göra saker helt annorlunda. I Skottland är det nationalism, i England Ukip. Det upproret är en del av en allmäneuropeisk trend.
”Folkomröstningen var nödvändig”
Ukip vill att Storbritannien ska lämna EU. Cameron har redan lovat en folkomröstning om EU-medlemskapet om han vinner valet. Det verkar som att han hanterar svåra frågor genom folkomröstningar?
– Jag tror inte han hade något val. Han gillar inte folkomröstningar. Vi brukar inte ha dem i Storbritannien till skillnad från Schweiz som har en i halvåret. Det fanns krav på en omröstning i Skottland som han inte kunde bortse från. Och i Storbritannien har han problemet att majoriteten av befolkningen inte tycker EU-medlemskapet är en bra idé. Man kan inte bevara demokratin i en union i all evighet, om folket vill något annat. Därför var folkomröstningen nödvändig. Han vill driva på för EU-reformer för att blåsa liv i britternas EU-engagemang. Där har han tre år på sig. Men först måste han vinna valet nästa år, vilket i nuläget verkar högst osäkert, säger Fraser Nelson.
”Ukip kan bli nationalistparti”
Hur kommer omröstningen i Skottland att påverka Ukip och debatten i England?
– Jag tror Ukip går mot att bli engelska nationalister. De kommer att säga att skottarna får mer pengar, makt och inflytande därför att de bråkar. Så varför bråkar inte England? Då kanske skolorna i Newcastle få lika mycket pengar som de i Glasgow? I dag får skottarna utan tvekan mer resurser per capita än eftersatta områden i norra England. Så jag tror vi kan räkna med ökad engelsk nationalism och Ukip har goda förutsättningar att bli Englands nationalistiska parti, konstaterar Fraser Nelson, chefredaktör för den konservativa tidningen The Spectator.
Intervjun sändes i Agenda 21/9 2014. Se programmet här.