Ales Bjalatski beskrivs av Nobelkommittén som en av initiativtagarna till demokratirörelse i Belarus under mitten av 1980-talet.
– Han har ägnat sitt liv åt att verka för demokrati och fredsutveckling i sitt hemland, säger norska Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen vid tillkännagivandet.
Bland annat grundade han organisationen Vjasna 1996 som ett svar på den dåvarande presidentens grundlagsändring, som gav denne enhällig makt vilket skapade stora protester i landet. Vjasna bidrog bland annat med stöd fängslade demonstranter och deras familjer. Under åren som följde ägnade sig organisationen åt att dokumentera och protestera mot myndigheternas användning av tortyr av politiska fångar.
Sitter fängslad
Ales Bjalatski har suttit fängslad mellan åren 2011 och 2014 till följd av sitt människorättsliga engagemang. Han fängslades på nytt år 2020 i samband med omfattande protester i landet och hålls ännu frihetsberövad utan att ha fått någon rättslig prövning.
Årets fredspris tilldelas även de två människorättsorganisationerna Memorial och Center for Civil Liberties.
Memorial grundades 1987 av människorättsaktivister i den forna Sovjetunionen och har efter dess kollaps kommit att bli den största människorättsorganisationen i Ryssland.
Center for Civil Liberties grundades i Kiev 2007 med syftet att stärka de mänskliga rättigheterna i Ukraina. Organisationen har sedan dess stärkt Ukrainas civilsamhälle och pressat dess makthavare att göra landet till en fullfjädrad demokrati, enligt Nobelkommitténs motivering.
Efter att Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina tidigare i år har Center for Civil Liberties både självständigt och tillsammans med andra internationella aktörer arbetat för att dokumentera och påvisa ryska krigsbrott mot den ukrainska civilbefolkningen, uppger Nobelkommittén vidare.
– Genom deras ihärdiga ansträngningar för att värna humanistiska värden, antimilitarism och lagars principer har årets pristagare återupplivat och hedrat Alfred Nobels vision av fred och broderskap mellan nationer – en vision som är högst angelägen i världen i dag, säger Berit Reiss-Andersen.
Tilldelas både institutioner och personer
Enligt Nobels testamente ska priset gå till den som ”verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridning av fredskongresser”. Genom åren har det delats ut till såväl institutioner som personer och grupper.
Pristagaren utses av den norska Nobelpriskommittén, vars ledamöter utses av Stortinget i Norge.
Det är inte alla fredspristagare som i efterhand lyckats behålla det goda renommé som priset medför. En betydande skara, däribland Aung San Suu Kyi, Etiopiens ledare Abiy Ahmed och den katolske biskopen Carlos Ximenes Belo. Andra pristagare har blivit ifrågasatta redan vid utnämnandet, bland annat USA:s då nytillträdde president Barack Obama.
De senaste årens pristagare
2012: Europeiska unionen, EU.
2013: Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW.
2014: Barnrättsaktivisterna Malala Yousafzai från Pakistan och Kailash Satyarthi från Indien.
2015: Tunisiens nationella dialogkvartett.
2016: Colombias president Juan Manuel Santos.
2017: Internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen, Ican.
2018: Läkaren Denis Mukwege från Kongo-Kinshasa och yazidiska Nadia Murad från Irak.
2019: Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed.
2020: FN:s livsmedelsprogram, WFP.
2021: Journalisterna Maria Ressa och Dmitrij Muratov, verksamma i Filippinerna respektive Ryssland.
2022: Demokratiprofilen Ales Bjaljatski från Belarus samt människorättsorganisationerna Memorial och Center for Civil Liberties från Ryssland respektive Ukraina.
(TT)