Han bor i en by du förmodligen aldrig hört talas om: Kafou Gwo Woch.

Han har levt här hela sitt liv. För omvärlden betyder platsen kanske inte så mycket. För honom betyder den allt.

– Jag har aldrig velat vara någon annanstans. Jag föddes här, mina föräldrar föddes här. Jag ärvde marken vi står på, säger han.

Tusentals lever på jorden

Haiti är en jordbruksnation. Pierre Claude är en av tusen och åter tusentals bönder som nu är i samma sits, vare sig de odlade kokosnötter, bananer, ris eller ärtor.

Allt de hade är borta.

– Jag samlade ihop bananer varje tisdag och lördag och så tog vi med dem till marknaden. Bananerna har betalat så att våra barn har gått i skolan. Bananerna har betytt allt för oss, när vi förlorade dem står vi tomhänta, säger han.

Djuren dog

En ko råmar en bit bort. Pierre Claude sneglar åt djurets håll.

– Min försvann med stormen, säger han.

– Den tog mina tio getter också.

Återigen ett öde som drabbat tusen och åter tusen bönder. Männen och kvinnorna vi pratar med lägger få besparingar i ett bankkonto. De köper djur, som de kan sälja i kris.

Det är kris

Nu är det kris. Och djuren är döda.

FN har lovat en miljard i katastrofhjälp, men Haitis interimspresident, Jocelerme Privert, har varnat att man med hjälpen även måste ta fram en långsiktig plan, att det inte räcker med en snabb lösning.

– Om vi fortsätter att skicka nödhjälp, mat till de drabbade, utan att göra något för att återbygga deras liv, så är risken stor att människor tvingas flytta till städerna för att de inte klarar sig på landsbygden, säger han.

”Jag hoppas”

Pierre Claude vill inte lämna Kafou Gwo Woch. Men han pekar på vattnet som kommer att ligga över hans bananplantor i ett halvår om ingen hjälper till att få bort den, och frågar vem som ska hjälpa honom att få nya plantor.

– Det vi behöver nu är nytt utsäde, för att kunna få igång en ny skörd. Vi måste börja om från början, jag kan bara hoppas att vi får göra det här.