Det tar oss två arbetsdagar att ta oss hit från Peking, en knapp dag med flyg, och en skumpig dag med jeep över den centralasiatiska stäppen i Kazakstan. Då når vi ändå bara den första utposten i Kinas nya jättesatsning längs den nya sidenvägen: Khorgos.

Och är det någon plats man borde reservera uttrycket ”mitt i ingenstans” för, så är det nog här; på gränsen mellan Kazakstan och Kina. Khorgos fanns inte på Googlekartan för bara några år sedan, men om några år tror man att det kommer att bo runt 100.000 människor i det här gränsområdet.

Det är bland annat den visumfria handelszonens förtjänst.

Två torn och en container

– När jag kom hit i december 2012 så fanns ingenting här förutom de där två tornen, och på den kinesiska sidan fanns en liten container där kinesiska entreprenörer sålde några få saker som bildäck och kinesiskt kaffe och det var allt, säger Ravil Budukov, pressansvarig.

Vi står mitt i den kazakiska delen av den visumfria gränshandelszonen mellan Kina och Kazakstan. Ravil Budukov beskriver Khorgos explosionsartade femåriga historia mellan rader av hyllor med parfymer från Italien. I dag går det att köpa nästan vad du vill här, och den kinesiska sidan växer snabbast. Men besökare kommer från båda sidor av gränsen, för att handla skattefritt i mellanzonen.

Vid sidan av taxfreezonen ligger en splitterny state-of-the-art-torrhamn några kilometer in på den kazakiska gränsen. Den är nödvändig för att flytta godset på containrarna från de kinesiska normalspåren, samma som i Europa, till de ryska och kazakiska bredspåren. Numera går det bytet blixtsnabbt, berättar Galina Osipova, kranförare på Khorgos Dry Port uppe i kranen 20 meter upp i luften.

– Det tar tre minuter att lasta en container. Så på en timme bör vi hinna med 20. Men vi klarar fler, 23-24 stycken, säger hon.

Tre-fyra tåg lastas varje dag

Galina Osipova har arbetat här i de drygt två år som torrhamnen varit öppen, men har över ett decenniums erfarenhet av yrket från Dostyk i norra Kazakstan. När hon fick chansen att komma till Khorgos, och erbjöds en fin lägenhet i den helt nybyggda staden Nurkent bara några kilometer från hamnen, slog hon till.

– Det är ett bra och intressant arbete, och det är fint i Nurkent, med nybyggd förskola och skola och lekplatser. Och jag tycker om det milda klimatet, att valnötter växer här och att det är så varmt, säger Galina Osipova.

I dag är det mer än varmt, över 40 grader i skuggan, men i kranhytten är klimatet behagligt, och containrarna ser ut som lego från ovan när de flyttas från ett tåg till nästa. Det har varit en imponerande resa även här sedan man öppnade.

– Den första tiden processade vi ett till två tåg i veckan. Det går inte att jämföra med våra nuvarande volymen, på ungefår tre-fyra tåg per dag. Men vi har kapacitet för mer än det dubbla, säger Asset Seisenbek, chef för affärsavdelningen på Khorgos Dry Port.

Satsning i biljonklassen

Nya Sidenvägen är inte en, utan en rad nya handelsvägar tvärs över Asien. Med nya kinesiska hamnar i Bangladesh, Sri Lanka, Oman, Irak och hela vägen till Venedig. Och nya vägar och järnvägar genom platser som Samarkand ända till London. Den senaste Europavägen öppnar snart och går genom Kazakstan. Projekten finansieras med bidrag och lån från Kina, och investeringar från de berörda länderna.

– Men vi behöver komma ihåg att det mest viktiga med det här är att One belt one road, som satsningen kallas, inte bara är en väg. Utan det är politiskt samarbete mellan Kina och de många länderna i området. Det handlar om både infrastruktur, finansiellt samarbete och humanitärt samarbete, säger Kinaaexperten Adil Kaukenov i Almaty.

Tåg är intressant igen

En av de mest fascinerande satsningarna är kanske den på tågfrakt över hela Asien. Att det fraktsättet blivit intressant igen. Och Volvo är en av föregångarna, i juni blev man först med att frakta bilar på tåg över kontinenten, från fabriken i Daqing till belgiska Zeebrugge. Tre bilar per container, 123 per tåg, två gånger i veckan. Tågfrakt är dyrare än båt, men tar bara 20 dagar istället för 60, när bilarna bara står och kostar. Så det är lönsamt, även för knutpunkterna längs vägen.

Sidenvägssatsningen är i biljonklassen, amerikanska Marshallhjälpen som hjälpte Europa efter andra världskriget är inte i närheten, men kritiker varnar också för korruption och huvudlösa projekt. Men Sidenvägen förändrar redan världshandeln och för Galina Osipova betyder den ett nytt liv i en stad som verkar ha framtiden för sig.

– Jag trivs här, och arbetet i sig är intressant, även att arbeta i en mansdominerad miljö. Som kvinna har jag tur, jag känner mig lite som en drottning ibland dem, säger Galina Osipova och skrattar.