Tolv månader i rad har varit de respektive varmaste som uppmätts. I maj låg den globala medeltemperaturen 0,65 grader över snittet för månaden 1991-2020 och 1,52 grader högre än det förindustriella snittet, enligt EU:s klimattjänst Copernicus.
Maj blev också den elfte månaden i rad där medeltemperaturen i världen varit minst 1,5 grader högre än under förindustriell tid. Ett mål i Parisavtalet, som nästan alla länder skrivit under, är att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader för att begränsa uppvärmningen – men då syftar det på en trend som håller i sig flera årtionden.
Att gränsen överskrids tillfälligt brukar forskare ändå beskriva som en varningsklocka.
Svåra effekter
Redan med dagens uppvärmning märks effekter som mer extrem värme, nederbörd och torka, krympande inlandsisar, havsisar och glaciärer samt allt varmare världshav.
Sannolikheten för att den globala medeltemperaturen tillfälligt kommer överstiga 1,5 grader under minst ett av kommande fem år är 80 procent, enligt en separat rapport från Världsmeteorologiska organisationen (WMO). Sannolikheten har ökat stadigt, så sent som 2015 var den nära noll.
"Rysk roulette"
2023 var det varmaste året som registrerats, bland annat på grund av väderfenomenet El Niño som är på väg att upphöra. WMO tror att motsatsförhållandet La Niña, som brukar ha en kylande effekt, kan uppstå senare i år.
WMO bedömer det dock som sannolikt att åtminstone ett av åren 2024-2028 blir det allra varmaste som uppmätts, sett till genomsnittstemperatur.
– Vi spelar rysk roulette med vår planet, säger FN:s generalsekreterare António Guterres.
Fakta: Parisavtalet
Parisavtalet är ett globalt klimatavtal som världens länder enades om i december 2015. Det trädde formellt i kraft i november 2016.
Enligt avtalet ska den globala uppvärmningen hållas långt under 2 grader jämfört med förindustriell nivå, med ambitionen att begränsa den till 1,5 grader. Det ska framförallt ske genom minskade utsläpp av växthusgaser.
Avtalets parter ska successivt skärpa sina åtaganden och förnya eller uppdatera dessa vart femte år. Det görs i nationella klimatplaner (NDC).
En del av avtalet handlar om att öka förmågan att anpassa sig till negativa effekter och hantera skador och förluster som uppstår till följd av klimatförändringarna.
En grundtanke är att de länder som har bäst förutsättningar ska gå före och att industrialiserade länder ska ge stöd till utvecklingsländer. Det ska ske genom klimatfinansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad.