– Jag gillade Butja, det var var fint och luften var ren, säger Oleksandr Tjikmarjov.
Men så kom den fullskaliga invasionen. Explosioner dånade utanför källaren där familjen fick sova. Oleksandr Tjikmarjov och hans fru låg och höll om barnen. Det var otäckt.
– Det var en chock så klart, man förstår inte vad man ska ta sig till. De är klart att man borde ge sig av direkt, men vi förstod det tyvärr alltför sent. När de ryska soldaterna var inne i Butja. Ja, inte ens då förstod vi. Först när vi stod öga mot med ett stridsfordon förstod vi.
”Bättre om jag hade dött och Rita och barnen överlevt”
Den 5 mars 2022 klockan sju på morgonen packade de bilen full. Familjen Tjikmarjov tänkte lämna Butja.
Men Rita och barnen klarade inte resan levande.
– Det hade varit mycket bättre om jag dött och Rita och barnen överlevt. Men det valet fanns inte. Det blev så här istället. Det är som det är och jag kan tyvärr inte ändra på det. Tyvärr är det här min verklighet nu, mitt liv. Det gäller bara att inte gå under, säger Oleksandr Tjikmarjov.