För första gången gör Frankrike upp med en tystnadskultur som låtit tusentals präster förgripa sig på hundratusentals barn. Efter en ny rapport om detta ”massiva fenomen” kommer krav på rättvisa – och på ekonomisk ersättning.
– Det är bedrövligt, eftersom ratio mellan 216 000 och 3 000 innebär 70 offer per förövare. Det är fruktansvärt för det franska samhället, för den katolska kyrkan, säger Oliver Savignac, från brottsofferorganisationen ”Parler et revivre”, till AP.
Kartläggningen från Ciase, en oberoende kommission, fyller 2 500 sidor. Den handlar om övergrepp ända sedan 1950-talet, som drabbat över 300 000 barn.
Éric de Moulins-Beaufort, ärkebiskop av Reims, kallar övergreppen för en skam.
– Vi är förskräckta. Deras röster skakar oss, antalet plågar oss. Jag vill i dag be er alla om förlåtelse, säger han, enligt nyhetsbyrån AP.
Olivier Savignac blev som 13-åring utsatt för sexuella övegrepp av en präst.
– Den katolska kyrkan är en stor andlig familj, och du fördömer inte en familjemedlem. Särskilt inte prästen, den heliga som inkarnerar Gud, som när han talar är Jesus. Så för offer är det ett berg att bestiga, och de pratar inte om det. Och så hölls tystnaden.
”Systemet måste byggas om”
Mellan 2.900 och 3.200 präster och anställda i kyrkan uppskattas vara förövare av de misstänkta pedofilbrotten. Detta motsvarar cirka 2,5 procent av kyrkans anställda. En hög siffra som i dag väcker krav på stora förändringar av kyrkans sätt att rekrytera.
– Systemet måste byggas om helt från grunden, säger Francois Devaux, en av grundarna till föreningen La Parole libérée som företräder offren.
I den oberoende utredningen som gjorts på uppdrag av katolska kyrkans biskopskonferens läggs ett 40-tal förslag på hur bland annat prästutbildningen bör förändras. Hur urvalsmetoder bör förändras med större fokus på de sökandes psykologiska profil och deras omdöme.
Systematiska övergrepp
Jean-March Sauve, som har lett kommissionen bakom rapporten, menar att övegreppen har varit systematiska sedan 1950-talet. Kyrkan ska ha blundat för vad som pågått, struntar i att rapportera in händelserna och vid vissa tillfällen medvetet kopplat ihop en del barn med förövare.
Enligt Sauve ska kyrkan ha varit likgiltiga till offren och inte förändrat sin inställning kring detta förrän omkring 2015.
”Utanför den inre cirkeln av familj och vänner är katolska kyrkan den miljö där sexuellt våld är vanligast”, förklarar rapporten.
Arbetet med rapporten pågick i 2,5 år och bestod av att lyssna på offer och vittnen, och studera arkiv från kyrkan, domstolen och polisen med start 1950.