Efter det historiska handslaget mellan USA och Kina tidigare i höst om deras nya klimatlöften, har förväntningarna på mötet i Lima varit stora, kanske orealistiska. Här ska grunden läggas för ett nytt tvingande klimatavtal i Paris om ett år.
”Världen är fortfarande på en kurs som leder till tragedi” varnade USA: s utrikesminister John Kerry som är på plats i Lima.
Men klyftorna mellan rika och de allt rikare utvecklingsländerna verkar lika stora som tidigare.
– Vi har hamnat i ett ”blame game”; efter 20 år av klimatförhandlingar har alla blivit så vana att vänta in i det sista med att ge med sig, säger Mattias Goldmann på den gröna tankesmedjan Fores som är i Lima.
Optimismen har lagt sig
Miljöminister Åsa Romson var väldigt optimistisk inför avresan, men är inte alls lika positiv nu med mindre än ett dygn kvar av förhandlingarna.
– Det finns en väldigt stor risk att resultatet blir för dåligt. Och jag har svårt att se att vi redan i Paris nästa år ska ha siffror på bordet när det gäller ländernas utsläppsminskningar som är tillräckligt ambitiösa för att nå de behov som forskarna pekar på och som behöver komma väldigt snabbt, säger hon till SVT.
Mötets ordförande lade, tidigt i morse svensk tid, fram en ny och förkortad förhandlingstext där man har strukit många av de kontroversiella frågorna.
I utkastet står att varje land ska redovisa åtaganden som de själva anser är rimliga. ”Av var och en efter förmåga”, är det motto som gäller. Redovisningarna ska läggas fram och inkorporeras i avtalet under det kommande halvåret.
Bygger på frivillighet
Det blir alltså inga krav på att länderna ska nå till en viss nivå. De bestämmer själva vad de vill göra. Detta kommer förstås inte att räcka för att nå tvågradersmålet, men alternativet är sannolikt inget avtal alls. Man får helt enkelt ta det man får – och hoppas att ambitionerna kan höjas under resans gång.
– Det är det som är det svåra här att man måste göra avvägningar – ska alla länder känna att de kan vara delaktiga på ett fruktbart sätt måste man möjliggjöra det i avtalet och göra det flexibelt för länder att delta på sina egna villkor. Och här behöver man samtidigt ha en väldigt stark press på länder att göra mer för att minska klimatutsläppen för att det är det vi så väl behöver, säger Åsa Romson till SVT.
Texten ska nu godkännas av alla 196 länder, vilket kan bli tidsödande och kräva nattmangling. En annan svår fråga är om avtalet ska vara legalt bindande eller ej, men detta lär inte avgöras förrän under nästa år.
Uteblivna löften och pengar
Förenklat har Limamötet handlat om två saker, klimatlöften och pengar. I vår ska alla länder lägga fram sina klimatlöften, men ska det bara handla om hur mycket utsläppen ska minska eller ska det också vara löften om pengar?
Olöst är också vilken period löftena ska gälla och hur ska utsläppen ska kontrolleras. Dessutom är det många länder som fortfarande inte har lovat nånting.
Klimatbiståndet har varit en annan nyckelfråga, utvecklingsländerna vill ha hjälp och pengar för att bygga upp ekonomier med låga utsläpp, och för att kunna anpassa sig till ett nytt klimat.
Hittills finns bara tio av utlovade 100 miljarder dollar; fattiga länder ser det som att de rika smiter från notan för problem som de orsakat. De rika länderna vill å sin sida att det också ska ställas krav på de snabbt växande utvecklingsländerna att bromsa utsläppen.
Nu väntar ett intensivt dygn i Lima för att hitta formuleringar alla kan acceptera. Men många svåra frågor ser ut att bli olösta, och då krymper chanserna för ett nytt vasst klimatavtal i Paris i december 2015.